Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
deras husliga förhållanden, och allt detta yttrades med så
mycken medkänsla, att herr Nemlich sjönk i allt djupare
hänryckning.
De gingo upp på det gamla slottet och sågo bort mot
andra sidan, där kala, nakna berg reste sig branta i det
starka solskenet, och tant Lina, som under hela morgonen
redan genomströfvat trakten, stod äfven nu här och såg
bort mot samma håll. Hon kom nu fram till dem och
sade till Helena:
»Min kära dotter, se där bakom bergen, där ligger det
lilla landet Montenegro, och, ser ni, där marscherar en
österrikisk truppafdelning långsamt uppför berget — jag
menar de där hvita rockarna — och landtfolket, som kommer
nedför berget där borta i den brokiga utstyrseln, det
skall vara montenegriner.»
»Ah,» utbrast herr Nemlich, »det är fria republikaner;
ser ni, hur djärft de marschera på, och ser ni, hur maktens
slafvar, dessa österrikiska soldater, krypa framåt där borta
så trötta och nedtryckta.»
»Ja, bäste herre,» sade tant Lina ganska lugnt,
»montenegrinerna springa nedför berget, och de andra klättra
uppför det. Och ser ni det lilla huset där uppe? Det är
den österrikiska vaktposten, där måste dessa fria republikaner
lämna alla sina eldvapen till dessa österrikare, dessa ’maktens
slafvar’, för att de inte må kunna framkalla någon olycka
med dem. Men låt oss bese dessa fria republikaner på
nära håll.»
Därmed gingo de ned på stadens gator.
I en sak hade då herr Nemlich rätt: det var präktiga,
bredaxlade, smärta karlar, endast senor och ben, och nog
gingo de »djärfva» omkring, kanske något för djärfya, ty
ur de bruna ansiktena och svarta ögonen på herr Nemlichs
republikanska bröder framlyste någonting besynnerligt, hvilket
så litet behagade herr Nemlich, att han ständigt var betänkt
på att skjuta fram tant Lina mellan sig och en sådan där
montenegrinsk broder. Hon gick helt lugnt in bland dem
och sade till Helena, i det hon visade på en grupp smutsiga,
förfärligt fula kvinnor, af hvilka hvar och en bar en tung
börda på ryggen: »Min kära dotter, hvad tycker ni om det
där? Jag tror, att vi fortfara med att vara hvad vi äro, vi
låta ej inrangera oss i dessa republikanskors leder;» och hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
