Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ELFTE KAPITLET.
Huru herr baronen med ens får en stor skräck för vattnet. — Anton
köper Helena fri ifrån honom. — Morbror Bors gör en stor affär i
slaktoxar. — Baronen börjar spöka på ljusan dag. — Huru fru
Groterjahn utöfvar sin hämnd på Anton. — Hvarför Anton vid baronens
hasardspel blir oense med sig själf och morbror Bors följer hans
exempel. — Gamle Jahn märker oråd, och Jockum framställer
morbror Bors som en förebild för Paul. — Hvarför herr Wilhelm August
Schwofel gjort sig väl förtjänt af titeln kommerseråd.
Den tredje dagen skulle resan fortsättas, men många af
de resande hade fått en stilla skräck för väder och vind och
vatten och voro synbarligen missbelåtna med dessa
inrättningar af vår Herre. Baron von Unkenstein var framför
alla andra missnöjd; han ville ej resa med och sade till vår
hederlige Anton, att intet bantåg och ingen postdiligens
gick från Ragusa till Triest, efter hvad han hört af den
österrikiske löjtnanten grefven af Zittmansdorf, som han kände
mycket väl från äldre tider, då de samtidigt uppehållit sig
i Wien, och med hvilken han druckit brorskål; han måste
därför visserligen åter bege sig ut på vattnet, men ingen
skulle kunna förmå honom att ännu en gång gå om bord
på olycksskeppet; han ville stanna i Ragusa, tills den blida
årstiden kom, och då våga sitt lif. Vår hederlige Anton
kunde visserligen anses för enfaldig gentemot sin hustru,
men emot andra människor var han ganska fiffig; han insåg
nu också genast, att detta var ett skönt tillfälle att bli kvitt
baronen och bakom sin hustrus rygg genomdrifva sin vilja,
ty om han än icke önskade att Jahns Karl skulle få hans
dotter, så skulle baronen likväl inte ha henne. Han ville
nog, att hans dotter skulle ha en adelsman, men icke denne,
som höll sig alltför mycket till modern och ej brydde sig om
honom, ej bemötte honom som en blifvande svärfar, hvarför
han insåg, att han äfven hos denne skulle bli liksom
femte hjulet under vagnen.
Han sade därför, att baronen handlade rätt, och han
själf, Anton, skulle också vilja stanna, om han blott kunde,
men så som haren nu hade sin gång, måste han sätta sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 16:02:39 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/reskonst/0152.html
