Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så där oförblommeradt, för att han skulle skrämma ihjäl
henne, och därför måste Anton nu följa med, uppför berg
och nedför berg, genom vått och torrt.
Man skulle kunna tro, att dylika strapatser varit
stridande mot fru Groterjahns natur, ty denna var ju svag; ja,
svag var hon också annars, men när det var fråga om hennes
välde, då var hon en jungfru af Orléans och en Brunhild
och en Chrimhild i en och samma person, då skonade hon
hvarken sin stackars bräckliga kropp eller sina strumpor och
skor och underkjolar.
Hon gick framåt med Helena vid sin sida. Anton
följde med repet kring hornen, och bakom dem stöflade
herr Nemlich med uppslagen rockkrage, ty han hade ej
något paraply, och genomgick för sig själf lilla Cannabich:
»Korfu, ö, förut Korcyra, belägen midt emot kusten af
Epirus; många anse denna ö äfven vara Phæakernas land,
om hvilket Homeros säger — Homeros säger —.» — Längre
kom han icke, ty herr Gumpert kom emot dem,
och Anton brummade till honom: »Nå, hur är det där
uppe på det gamla slottet?»
»Rysligt!» svarade herr Gumpert och gick vidare.
Andra af passagerarna, hvilka nu vände tillbaka till
fartyget, mötte dem med underrättelsen, att det icke var
möjligt komma fram däruppe — ingenting inverkade på
fru Groterjahn — framåt bara! — Paul kom, naturligtvis
i sällskap med Jockum Klähn, springande med en stor
bukett våta blommor och tryckte dem i sin systers hand,
troligen för att hon skulle få orsak att köpa sig ett par
nya handskar: »Se där, Lena!»
Han anhölls af modern, och huru mycket Jockum
Klähn än vinkade och blinkade, så hjälpte det likväl ej.
Tant Lina och gamle Jahn kommo äfven emot dem,
och tant Lina vände sig genast till fru Groterjahn: »Min
dotter lilla, vänd om! Där kan ingen komma fram!»
»Ja, mamma,» inföll Helena, »låt oss vända om, du
kan förkyla dig.»
»Hella, mitt barn, du kommer med!»
»Jag vänder om,» sade Anton på plattyska och på trots,
»det skall fan skaffa sig snufva och hosta på halsen och inte
jag; jag är nu redan tvungen att ta mig ett par toddar, när
jag kommer ombord;» och därmed vände han om: »Paulus,
kom!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
