Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i sin dagliga sysselsättning att kläda om sig för andra
gängen.
Han gick; dröjde borta en half timme och kom tillbaka;
det var alldeles på samma sätt, han såg vid första
blicken, att de ännu icke på långt när voro färdiga.
Han kom tillbaka gång efter annan — hans hustru
räknade af naturliga skäl detta till hans nackdel — och då
han sålunda i två timmar lupit till storms mot den svaga
gardinen, trängde han slutligen in i helgedomen och stod
vid sin hustrus bädd.
Denna hade härunder haft tillräcklig tid att uppgöra
sin bataljplan; den var mycket enkel, men ingenting mindre
än enfaldig: då Anton kom in, gjorde hon i kojen en snabb
svängning mot höger, vände honom ryggen och såg stint
mot väggen.
Anton frågade nu hur det stod till med henne; hon
svarade icke. Anton sade, att en sådan snufva vore en ren
fördel, emedan hon bröt nacken af en annan svår sjukdom.
Hon svarade icke. Anton sade, att han i hennes ställe
skulle tagit sig ett par toddar. Hon svarade icke.
Slutligen aflägsnade han sig i djup oro, icke för hennes
sjukdoms skull, utan för det vredesutbrott, som han väntade;
ty det visste han, att när vreden fastnat i halsen på henne,
så var det alldeles så, som när ett åskväder icke kan komma
öfver sjön, det står fast och måste först urladda sig med
åska och blixt, tills slutligen regnet faller i strömmar; då
blir naturen åter lugn.
Då Anton åter kom in till sin älskade Jeannette — han
hade redan varit där flera gånger, men icke blifvit
emottagen — gjorde hans hustru en half vändning i sin
koj, men denna gång mot vänster, och såg nu syndaren
rakt i ansiktet, och hvar och en kunde tydligt finna, att
hon uppgifvit försvarskriget och nu ville med pukor och
trumpeter skrida till ett angrepp.
Betänk bara, hvilket mod denna kvinna måste ha, när
hon ville så där från kojen angripa den store, tjocke Anton;
men hon gjorde det: »Blygs du inte öfver att komma så
där inför mina ögon?»
Detta var hennes första kanonskott, det susade förbi
Anton och träffade honom ej, ty han såg noga efter,
huruvida han hade eller icke hade någonting på sig för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
