Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hade icke fru Groterjahn själf varit i en så beklagansvärd
belägenhet, så hade hon nog hört på och här och
där hjälpt till, men ingen kan förtänka henne, om hon i
detta ögonblick mera tänkte på det »brutna förhållandet»
än på det »nya knutna förhållandet».
Baronen hade således alldeles fritt fält, emedan herr
Nemlich icke var tillgänglig. Han hade visserligen förut
närmat sig Helena och efter hand gått henne djärfvare in
på lifvet, men det hade alltid varit så, som om han hyste
en hemlig fruktan för att rycka fram med ett tydligt språk,
han hade blott frånstulit Helena hennes skönaste stunder
med sitt dumma prat, och detta hade ej något vidare syftemål,
men i dag började han från början och talade i så
klagande ordalag om sitt hjärta, att Helena tänkte, att det
måtte vara en bedröflig tingest, som han dolde bakom vänstra
västfickan, och hon skulle säkerligen med sitt friska,
glädtiga sinne tillåtit sig åtskilligt skämt med den torra
röksvampen, om icke den tanken uppstigit hos henne, att
hennes mor kunde vakna upp ur sin nedslagenhet och åter
sysselsätta sig med regeringsangelägenheter. Hon hyste
en barnslig rädsla för att i sådana saker komma på spänd
fot med sin mor, hon blef därför något orolig, och hon
tycktes liksom se sig om efter hjälp; denna var ej heller
långt borta.
Det var någonting underligt med hela vårt mecklenburgska
sällskap. Själfve Jockum Klähn undrade storligen:
på ena sidan stod herr Groterjahn tillsammans med hans
herre och de talade helt kristligt med hvarandra, det var ett
onaturligt förhållande; på den andra sidan stod fru
Groterjahn och betraktade oafvändt de båda männen, utan att
röra hvarken hand eller fot; detta var ännu onaturligare.
Han såg än åt ena sidan och än åt den andra och vred
hufvudet än åt höger, än åt vänster, och under denna vridning,
som i längden blef tråkig, fick han sikte på Paul.
»Paul,» sade han, »se, där står din far hos min
husbonde och de prata med hvarandra så oskyldigt som ett par
barn som föddes i går. Hvad säger du om det?»
Äfven Paul såg förvånad ut: hans egen far gjorde nu
själf, hvad han förut så strängt förbjudit honom.
»Paul,» sade Jockum, »förundra dig ännu inte! Det blir
väl ännu besynnerligare; se bara, där står din mor, hon ser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
