Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Medan de nu stodo där allena och betraktade de dystra
bergen med deras vilda klippklyftor och därunder den
svarta joniska sjön, hvilken här och där vräkte sig
skumkransad, liksom om alla gamla minnen vore öfvertäckta
med ett bårtäcke och sträfvade att komma upp, för att
bringa budskap om gamla tider, nalkades långsamma steg
och en röst frågade sakta: »Får jag också höra på, tant
Lina?»
»Gärna, bäste herr Jahn.»
Och nu berättade hon om de messeniska krigen och
om Sparta så lefvande och klart, som om hon själf varit
med i detta sorgespel, och den unga flickan och den gamle
mannen hörde på, som om de vore ett par barn och sutto
högt, högt uppe i norden framför den sprakande aftonbrasan
i barnkammaren och stormen brusade därute i mörkret
och den gamla barngumman berättade sina historier.
»Ack, min gud!» utbrast Helena och slet sig slutligen
lös från det öfverväldigande intrycket, »jag måste ned till
mamma, hon är helt säkert redan ond öfver, att jag dröjt
så länge. Tack, tack! God natt! God natt!»
Nu stodo de båda gamla där ensamma, och Jahn
sade: »Det var härligt, tant Lina, och den människa, som
vet allt detta, skall också kunna lära sig mycket däraf, men
jag är redan för gammal därtill. Mina unga år ha
förrunnit med omsorger om det närvarande, och då jag väl
öfvervunnit dem, drabbades jag af mitt olycksöde. Nej,»
fortfor han efter en stund, »er berättelse från i eftermiddag
träffade min själ djupare än de saker, som här tilldragit
sig för länge sedan; den berättelsen var alldeles sådan, som
om den angick mig särskildt — och det gör den också
något,» tillade han häftigt, »ty hör!»
Och han gjorde nu hvad han aldrig förut hade gjort.
Han omtalade sin olycka och redogjorde så klart och tydligt
han kunde för det tillstånd, hvari hans själ råkat.
»Och,» slöt han, »ni har öfvervunnit det, men jag
kan icke.»
Huru varmt och mildt den gamla damen talade till
honom! Hon höll ej några predikningar för honom, hon
visade honom ur sitt eget lif, huru en öppen tillit till Gud
slutligen blir belönad, och hon erinrade honom om allt
hvad vår Herre gifvit honom. »Och,» sade hon, »min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
