Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Kap Matapan!» ropade en matros till dem, i det han
gick förbi.
»Ser ni,» sade den gamla damen, och om det varit
ljusare, hade Jahn sett ett gladt, vänligt leende skimra fram,
»Guds vägar äro underbara. Huru skulle jag väl för ett
år sedan kunnat drömma om att jag skulle få se den
yttersta spetsen af Europa! Och nu är jag ändå här! God
natt, herr Jahn!»
Det ligger något förunderligt i en gammal kvinnas ord,
hvilken behållit sitt hjärta ungt och friskt; de tilltala oss
och våra vilda tankar mildt som en vaggvisa. Kom ihåg
din egen, gamla mor! — Den gamle mannen hade blifvit
så underligt vemodigt stämd. Under honom vräkte det
mörka hafvet ännu i stora böljor, och svarta sjöar slogo
högt upp, men däruppe på den lugna himmelen utspände
månen i första kvarteret sin gyllene båge, och en ljum
sunnanvind fläktade i hans gråa hår. Han måste gråta
bittert.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
