Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nemlich och sade: »Allt är uträttadt! Jag har talat med
honom på italienska. Se, där ligger båten! Kom nu!»
De rodde i land; men när de lagt till, sågo de ej ett
spår af hela sällskapet. Ja, hvad var nu att göra? Herr
Nemlich var alltför slagen, för att han skulle synnerligen
bry sig om, att de blifvit öfvergifna, hans tankar flöto
tillsammans i ett obestämdt töcken, och blott en punkt
skymtade fram därur, men den stod därför också i ett vackert,
klart ljus: du har begått en kolossal dumhet!
»Jag måste ovillkorligen tala med fröken Helena!»
sade han.
»För att begå ännu flera galenskaper,» anmärkte Jockum;
»men det gör mig ondt om dig, Frans Nemlich, och om
du lofvar mig att åter vända dig till klockarens Munda, så
skall jag se till, om vi inte kunna drifva upp villebrådet.
Om jag bara kunde få tag i Paul! Men vänta litet!
Markören härinne på värdshuset är italienare, han talade nyss
med matroserna, och italienska kan jag redan litet. Kom
bara!»
Han gick nu till kyparen och slog honom med
knytnäfven helt sakta i nacken, endast för att göra honom
uppmärksam, tog i fickan och tryckte ett par piaster i handen
på honom, såg sig omkring, som om han sökte någon,
gjorde därpå med båda händerna en kretsformig rörelse och
drog på axlarna, hvilket skulle betyda detsamma som att
han var i stor förlägenhet, därför att han ej här såg någon
människa, visade därpå med handen åt höger och vänster,
gapade med munnen och såg karlen rakt i ansiktet, hvilket
skulle betyda: »Hvart ha de tagit vägen?»
Och italienaren förstod honom; »canaglia!» sade han,
men stack penningarna i fickan och visade nu med handen
rakt fram och därefter till höger och sedan till vänster och
därefter omväxlande på samma sätt, och Jockum nickade
åt honom och började nu äfven att peka på ett spörjande
sätt, och därpå nickade italienaren åter, och så talade de
med hvarandra, tills Jockum slutligen sade:
»Se så, Frans Nemlich, kom nu! Jag hittar nu också
tämligen bra i det här hålet.»
Och Jockum gick nu raskt i spetsen rakt nedför gatan,
och när de kommo till ändan af denna, stannade han och
sade: »Ja, Frans Nemlich, om jag förstått honom rätt, så
måste vi nu svänga litet till vänster.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
