Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och när de nu hunno upp till hans husbonde och
den gamla damen, sade han: »Husbond’, har jag inte fört
honom med?»
»Hvem, Jockum?»
»Stöfveln, herre. Men så har jag också handterat honom
ordentligt: jag drog först på er hvita strumpa och sedan
stöfveln, och där den hvita strumpan sken igenom, smetade
jag på blanksvärta så tjockt, att man måste se fanken så väl,
om man skall kunna skilja mellan hvad som är stöfvel eller
strumpa. Men se, jag har också med mig något annat!»
— och därmed drog han fram wienaren — »han bör ha
god reda på allting, men, husbond’, tro honom inte, han
måste alltid fråga andra människor, och hvem fan kan förstå
honom? Herre, jag frågade nyss karlen, hur det här
hålet heter. ’Smyrna’, svarade han, Smyrna? är väl det
namnet på en stad? Nej, Tessin och Penzlin och Malchin,
det kan jag gå in på, men Smyrna?»
Därmed gick Jockum bort och murrade fortfarande,
alldeles som en gammal, trogen gårdshund, som har haft
uppsikt öfver blekningsväfvarna och nu icke kan finna sig i,
att en annan öfvertagit hans sysselsättning.
Detta hade äfven skett: tant Lina hade aflöst honom
och inlåtit sig med wienaren, som egentligen var kroat, i
en tysk och tydlig uppgörelse, och den gynnaren hade
begripit så mycket, att han skulle föra sällskapet tillbaka nedför
berget till turkstaden och därefter till grekstaden, samt till
hamnen, där frankerna bo. Nå, detta skedde nu också;
men här var det likväl något annorlunda än i Konstantinopel;
när en turkinna där mötte dem, hade hon djärft sett
på dem och de på henne också, och de sköna turkinnorna
hade också flera gånger gjort fula grimaser åt dem och räckt
ut tungan åt dem och tillropat dem den vänskapliga
hälsningen: »Giauri!» men här var det ej så, här vände de
ryggen åt dem och ställde sig med ansiktet bortvändt, och
Jockum sade godmodigt till sin gamle skolkamrat: »Frans
Nemlich, bry dig inte om dem, de ä’ bara blyga, tänk du
på klockarens Munda.»
De gingo förbi ett tyskt kaffehus, och tant Lina ropade:
»Vi måste se allt. Här gå vi in!» och därmed skenade
den gamla modiga damen genom en mycket smutsig
förstuga och ropade: »Kom med bara!» och när sällskapet väl
slagit sig igenom där, stod det på en utomordentligt vacker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
