Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till fånga en fransk kapten och två man och släpat dem
bort i bergen, och jag vill ej ge mig till fånga; först vill
jag åtminstone försvara mig.»
»Herr Beyer,» utbrast gamle Jahn, »kommer ni inte
med?»
»Nej. Den fördömde entreprenören har redan lurat
oss ofta nog, och han har nu åter ställt det så, att han
vill spara in denna middagen, men jag skänker honom den
inte.»
»Inte jag heller,» sade morbror Bors.
Baronen tänkte väl på samma sätt, och omkring en
trettio andra likaledes; de ville först följande morgon gå
i land.
Och Atén! Och Akropolis! Här hade nu fru Jeannette
Groterjahn kunnat sätta sig på Popoleum i sin krinolin och
dölja sitt hufvud som en modern Niobe, och hon skulle
gjort rätt däri. Här såg man spåren efter de stora
grekernas fotsteg, från Perikles till Demosthenes, och där stod
Parthenon, likt en blek jungfru, som af en skändlig hand
beröfvats sina kläder och prydnader. — Dock, tiden hade
ej lagt sin djärfva hand därpå; det var människans egen
fräcka hand, men icke så mycket de råa grekernas och
turkarnas, nej, de hade tillhört vår tids mest bildade utskott,
konstsamlarna, den skotske lorden Elgin och hans röfvarband.
Här kan man förstå lord Byron, när han säger:
»quod non fecerunt Gothi, hoc fecerunt Scoti!»
Och folket sedan! Goda människor och sådana, som
kunna ha reda därpå, emedan de länge vistats där, ha
berättat mig, att menige man här är lika ärlig och trogen som
annorstädes; men de, som här låta kalla sig förnäma,
tillhöra en ras, som den onde af afundsjuka och elakhet
sammanknådat till en klump och därefter öfvergjutit med
en sås af nedrighet.
»Min bäste herr Jahn,» sade tant Lina till den gamle
mannen, då de om aftonen gingo framåt Æolusgatan under
en mörkblå himmel och stora stjärnor, hvilka lyste mycket
skönare än hos oss i norden, »jag är trött; hvad man här
kunnat få se på en dag, det har jag sett: hvad menar ni?
Skola vi gå tillbaka till vårt hotell? Ni tar en cigarr, och
så sätta vi oss en stund med Helena på balkongen, och om
vår Herre är oss gunstig, så ger han oss en liten revolution
till bästa; vädret är alldeles lämpligt därför, och enligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
