Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SEXTONDE KAPITLET.
Hvarför silfverteskedar stjälas på Nytorget i Rostock, men icke på
Marcusplatsen i Venedig. — Hvarför herr Gumpert icke mera säger “rysligt“.
— “Herr Gumpert, stäng ni igen er dörr om natten.“ — Palatset Pesaro.
— Rialtobron och juden Shylock. — Ett skålpund adelsmannakött
närmast intill hjärtat, och den stackars herr Nemlich. — Hvarför
sysselsätter sig baronen så mycket med veneziansk damast? — Tant
Lina har glömt något, men tänker efter. — Herr Gumpert är
olycklig öfver, att hans vän fått ett hål i fickan. — Jahn skrifver
till sin son Karl, och sonen Karl skrifver till honom.
I Venedig gick nu hvarje särskildt parti af sällskapet
för sig själft, men de måste ofta sammanträffa, ty vid Marcusplatsen
låg Café Quadri, där de österrikiska officerarna hade
sitt tillhåll, och där man mestadels talade tyska, således
en medelpunkt, kring hvilken det sprängda ressällskapet
vände sig.
Här utanför dörren satt väl åtta dagar därefter gamle
Jahn en afton med tant Lina och Jockum omkring ett bord,
där de åto glace, på hvilken Jockum alltid först blåste, som
om den vore för varm.
Jockum hade under resan kommit i en egendomlig
ställning. Han hade rest från Rostock som betjänt, men
han hade begagnat tid och omständigheter väl, och det såg
ut, som om han starkt umgicks med tanken att återvända
dit i egenskap af ung herre.
Gamle Jahn hade i sin beskedlighet låtit honom få för
lösa tyglar, och om den forne betjänten än fortfor med att
troget uppfylla sin skyldighet och följa sin herres steg och
passa upp honom, så gick det honom, likväl på nästan
alldeles samma sätt som den mecklenburgske förpaktaren,
hvilken sade till landdrosten och amtmannen: »Ja, mina
herrar, det är inte länge sedan jag stod bakom er stol vid
bordet och måste passa upp, och nu sitter jag här till bords
med herrarna.»
»Jockum,» sade gamle Jahn, »gå till den tyske kyparen
och säg honom; att vi vilja gå några slag på torget: han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
