Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mig bort som katten från dufslaget och torka mig om munnen
och säga: smaklig måltid, herr baron? Hvem vet? Karlen
kan möjligen ännu betala. Jag har redan sagt till honom
ett par gånger, men så kommer han alltid med de fördömda
slaktoxarna, och sista gängen sade han, att hans vän, herr
Gumpert, nog skulle klarera saken för honom: Denne har
penningar, det vet jag, ty vår värd, herr Bauer, har berättat
mig, att han har ett tusen thaler i förvar för honom. Men
hvad hjälper det mig, mannen är ju inte skyldig mig
någonting, och hur skall jag då komma åt honom? Herr Jahn,
gör mig den tjänsten — jag är en gammal vän till er — och
tag mig till exempel och låna inte den karlen några
penningar, han kan möjligen äfven komma till er med sina
slaktoxar.»
»Jag skall nog ta mig till vara,» sade den gamle. »Men
ni skulle ju tala vid er advokat — hvad sa’ han?»
»Ja, hvad sa’ han? Han frågade, om jag trodde, att
advokaterna kommit till världen för att upphjälpa andra
människors dumheter? Därmed menade han mig. — Men
se nu dit bort! Där komma de båda, herr Gumpert och
baronen. Din fördömda kanalje, jag mår riktigt illa, när
jag ser dig!»
Men herr Gumpert var ej alllid tillsammans med
baronen: då gamle Jahn en gång sprungit till posten, för att
höra efter bref från sin Karl — hvilket han under de sista
dagarna brukade göra ett par gånger dagligen — träffade
han på återvägen herr Gumpert ensam. I dennes ansikte
kunne man återigen tydligt läsa ordet »rysligt».
Den gamle var en beskedlig karl, han bad därför den
unge mannen gå med honom, tant Lina satt utanför Café
Quadri, och där skulle de dricka en kopp kaffe tillsammans.
Herr Gumpert gjorde så; men när de kommo fram till tant
Lina, reste den gamla damen sig och sade vänligt till herr
Gumpert:
»Men hvad fattas er då, herr Gumpert? Ni har under
sista tiden varit så munter, och nu ser ni åter ut som om
ni sålt smöret och tappat penningarna. Hvar har ni
er vän?»
»Vän? Hvad är en vän? Jag tackar, jag, för sådana
vänner!»
»Hvad för slag? Har ni kommit på spänd fot med
honom?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
