Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
någonting vidare, så kan han vända sig till oss; vi skola
nog öppna både ögon och öron på honom.»
»Det kan jag inte.»
»Hvarför inte?»
»Han är alldeles för vänlig emot mig; sist i går afton
erbjöd han sig att göra hela resan genom Italien
tillsammans med mig.»
»Nå, res då med Gud,» sade den gamle, »den, som ej
vill låta råda sig, kan inte hjälpas,» och raskt vände han
sig om, tog tant Lina under armen och gick med henne
utför Marcusplatsen.
»Tant Lina,» sade han, »nu vet jag med bestämdhet,
att ni har rätt: det är ej någon baron, det är en
industririddare.»
»Ja, men den stackars unge mannen!»
»Vi kunna tillsvidare ingenting göra åt den saken;
men vi skola ha ögonen på dem båda.» — —
Så förgingo ytterligare några dagar, under hvilka gamle
Jahn oupphörligt sprang på posten; men slutligen kom han
en gång riktigt förnöjd hem, han hade ett bref i sin bröstficka,
med hvilket han gick upp på sitt rum, där han stängde
sig inne och läste:
»Min älskade far!
De hjärtligaste hälsningar till dig, min ömme far! Ack,
om du visste, huru ofta och huru längtansfullt jag tänkt på
dig och det fartyg, som fört er alla till Konstantinopel!
Allt hvad du befallt mig, har jag efter bästa förmåga
ombesörjt. Jag har uppsökt herr Kölzow, som på det vänligaste
besvarade dina frågor. Ja, han hade ungefär för fyra år
sedan i kondition en bodbetjänt vid namn Bössow. Denne
var — sade han — först mycket pålitlig och användbar,
men då han en gång utbad sig tillåtelse att få besöka sina
föräldrar, reste han ej till dessa, utan till Dobberan, där han
— efter hvad herr Kölzow sedan erfarit — spelade i banken
och vann en för honom mycket betydande summa. Sedan
den tiden försummade han alldeles affären och for omkring
här och där och spelade; här i det gamla, allvarsamma
Wismar har han själf haft en spelbank och det gick
slutligen så långt, att Kölsow måste säga upp honom. Hur
det sedan gått med honom, vet man ej riktigt, men herr
Kölzow tror sig ha hört, att han varit i Hamburg och Altona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
