Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
min ficka, blef hon ohöflig och visade mig på dörren! Och
det på ett sådant sätt, att det gjorde lille Paul så ondt, att
han omfamnade mig och fick tårarna i ögonen. Anton
själf började stampa med foten! Nej, Hanna, jag är en
gammal såpsjudare, och din salig far var en krukmakare, och
en hederlig karl var han, och om du vill sälja din dotter
till en sådan baron — nå gärna för mig. Jag har varnat
dig tillräckligt.»
»Så kvickt går det väl inte heller,» sade Jahn och
lutade sig tillbaka i sin stol, som om han ville lugnt afvakta,
hvad som skulle följa.
»Lita inte på det, herr Jahn! Hanna säger, att hon
har en idé — hvad det är, vet jag inte; men det skall väl
vara detsamma som vi kalla en nyck — och hon har läst
i en bok, att här förr i världen tilldragit sig någonting
med en ung flicka — minns inte namnet! — Men det
förefaller mig som om hon sa’ ’Julia’, och man skall ju
ännu kunna se hennes likkista. Om denna historia har hon
talat under hela vägen — och nu skall den riktiga
förlofningen försiggå i morgon bittida klockan elfva. Hon
säger, att det skall göra ett outplånligt intryck på hennes
barn och blifvande måg. Anton säger, att han inte vill;
men hvad Anton säger i dag, det säger han inte i morgon.
Och ni skall få se, att min systerdotter, det odjuret, drifver
sin vilja igenom, utan att bry sig om den lilla kära Lena
eller bedrägeriet med mina slaktoxar.»
»Nå,» sade herr Gumpert och såg mycket butter ut,
hvilket annars ingalunda var hans vana, »var lugn bara!
Var lugn! Klockan elfva är också jag där; jag har ännu
ett par ord att tala med baronen.»
»Ja, hvad hjälper det,» sade morbror Bors, »när min
systerdotter Hanna får något i hufvudet, så ...»
Karl såg mycket oroligt på sin far; den gamle satt där
helt lugn och blinkade belåtet åt honom.
Nu kom Jockum Klähn, som hade aflägsnat sig med
den italienske ciceronen, åter in och sade: »Tag inte illa
upp, herr Bors, men karlen vill ha sina penningar.»
»Befria mig ifrån honom! Han har nästan skaffat mig
döden på halsen.»
»Det är en bagatell,» inföll Jockum, »stick bara ned
handen i fickan och tag fram ett par mynt, så skall jag
tala med honom.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
