Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men Jeannette slog icke till, hon behöfde båda sina
händer för att dölja sitt ansikte. Hon var så till mods som
Wellington i slaget vid Waterloo — »jag önskar att det
vore natt eller att preussarna komme» — och med preussarna
menade hon ett litet stycke himmel, som skulle falla ned
och begrafva historien.
Helena hade lutat sig intill sin fars bröst och grät de
bittraste, men äfven de förhoppningsfullaste tårar.
Tant Lina hade närmat sig intill fru Groterjahn och
klappade om henne:
»Min kära dotter, ni borde icke i detta ögonblick känna
er så olycklig, ni borde tacka Gud, därför att ni undgått
olyckan.»
Det hade blifvit mycket lugn efter denna storm, och
Jockum Klähn hviskade helt oroligt till Paul: »Paul, hvad
var det jag sa’? Om vi icke hade sammansvurit oss på
bogsprötet, huru olyckligt skulle det inte då kunnat gå!»
Och under denna nedtryckande tystnad stod den olycklige
karlen där, som i sin dårskap och samvetslöshet sträckt
ut handen efter det skönaste pris och nu var nära att sjunka
ned i jorden af blygsel. Han vågade ej se någon i ansiktet,
han hade slagit armarna i kors, som om han vore beredd
på allt, och såg blek framför sig ned på marken, liksom om
han hade mera att söka under jorden än under vår Herres
blåa himmel.
Gamle Jahn gick fram till honom:
»Herr Bössow, tro inte, att det jag gjort har gjorts af
hämndlystnad; det har ej varit något nöje för mig att blotta
er här som en bedragare, en skurk; men för den rara flickans
skull var det min skyldighet att blanda mig i denna uselhet.
Jag vill däremot lägga mig i en annan sak, som gör mig
större nöje. Karl, min son, tag hit min plånbok! Ser ni,
herr Bössow, om vi nu läte er gå er väg, så måste ni fortfara
med att bedraga och stjäla, endast för att kunna upprätthålla
ett uselt lif, tills ni slutligen blir fullt mogen för galgen.
Men det skall ni icke! Vore det också endast därför, att ni
sett in i det älskliga barnets oskuldsfulla öga och tryckt
hennes trofasta hand. Här äro två hundra thaler, tag dem
och res till Mecklenburg eller Pommern, men ej till någon
större stad, inte till Rostock, där äro vi gumsar och spela
höga hasardspel. Skaffa er en kondition och börja just där ni
slutade, då ni första gången reste till spelbanken i Dobberan.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
