Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då med. Fru Groterjahn far visserligen också dit, men endast
någon gång, hon låter hellre sitt barn besöka sig; hon är
mycket belåten med det hela, men hon är likväl mycket
missbelåten öfver, att hon icke inledt saken, att hon icke
spetsat pilen, som hon likväl till sist afsköt med så mycken
glans. Men en tröst hade hon; genom omsorgen om
utstyrseln, hvartill Anton naturligtvis alltid måste säga »ja»,
återeröfrade hon den omtvistade makt, som hon under resan
förlorat, hon är återigen den äkta Louis Napoleon, det vill
säga, när han först återfår Rhengränsen.
Ibland, när hon regerar för strängt, springer Groterjahn
in till Jahn och beklagar sin nöd.
»Ah,» säger då den gamle, »Anton, du borde tacka
Gud till, för att hon åtar sig affärerna.»
»Affärer? Mina affärer tar hon likväl inte ifrån mig.
Jag har så mycket att göra! De ha nu åter invalt mig i
styrelsen för föreningen, men jag kan ej antaga det, därför
att jag inte har tid.»
Men när det blir för tokigt med regerandet, så går tant
Lina till fru Jeannette och bringar saken till rätta, ty för
henne har fru Groterjahn stor respekt, och denna har kommit
så småningom, liksom äfven Antons för henne.
Ett par år efter resan inlämnades i en stad i mellersta
Pommern två bref på posten. Det ena var adresseradt till:
»Herr Jahn, Particulier i Rostock», det andra till: »Herr
Bors, Såpsjuderiägare i Schwerin, häri sjuttiofem thaler».
Då gamle Jahn öppnat sitt bref och läst det, lämnade
han det till tant Lina. Hans ögon hade fuktats. Tant
Lina läste det. Hon grep den gamles arm och gick med
honom ned i trädgården, och de båda gamla firade en
lycklig dag.
Då morbror Bors öppnade sitt bref, var hans son
köpmannen tillstädes, och han betraktade kuvertet:
»Men, pappa, hur kan du få penningar från den staden?»
»Angår det dig? Jag skulle tro att jag sköter mina
penningeangelägenheter själf,» genmälde fadern och gick in
i det andra rummet och läste brefvet till slut, hvarefter
han mumlade för sig själf:
»Det är säkert, karlen är ärlig, och om lyckan är god,
kan jag väl ändå till sist få mina två hundra thaler.»
Nu i sommar var Pauls lärare hos mig, jag frågade
honom hur det gick med Pauls läsning, han log och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
