Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
befallningar och skarpa hotelser? Jo! ett sjukligt högmod
och fåfänga, ett egoistiskt begär efter glans och ära, en
afundsjuk vård om egen höghet och maktfullkomlighet,
en aldrig hvilande misstänksamhet mot dem, han trodde
i någon mån kunna vara hinderlige derför, en pockande
fordringsfullhet på de underlydande, nästan aldrig
förenad med ett förtroendefullt erkännande af nit,
duglighet och gjorda tjenster; men hvar finner man der någon
stor, ledande tanke, som kunnat bära frukt för
efterkommande, något högsinnadt sträfvande, som kunnat åt
äfven den olyckligaste regering vinna beundran och
erkännande?
Vända vi oss till hans moraliska egenskaper och
deras utveckling, så möter oss en vida bedröfligare syn.
I Gustaf Vasas slägt tyckas en del moraliska lyten gå i
arf, såsom hårdhet, misstänksamhet och sinlighet, hos
Erik och Johan tillkomma högmod, fåfänga och feghet.
Hos de stora och kraftiga karaktererna bland Vasarne
bortrensas eller mildras dessa lyten i lifvets uppfostran
eller få åtminstone ej en störande inverkan på deras
regentduglighet; hos de lågsinte och svage deremot
utvecklas de allt mer och mer på ett olycksbringande sätt.
Hvad Erik särskildt beträffar, så har en framstående
kännare af hans historia påpekat, att den uppfostran,
Gustaf Vasas barn fingo, kanske ej i allo varit af den
förträffliga art, man förut vanligen antagit, och att den
möjligen snarare bidragit att öka än minska Eriks
naturliga lyten. Af dessa lyten skulle i synnerhet
sinligheten och misstänksamheten ödesdigert inverka på hans
regering. Var också hans vansinne i grunden ett arf af
modern, så lider det väl intet tvifvel, att det af hans
utsväfningar blifvit förvärradt. Och misstänksamheten
blef under vansinnets inverkan rent af sjuklig. Då
slutligen hans af misstankar sargade själ alldeles mister sin
jemvigt, ger han sin fruktan och hat fritt lopp i de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
