Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
särskildt skäl att med oro se framtiden an. Erik stod,
som kändt är, i lifliga underhandlingar med Rysslands
förfärlige zar, lyan Vasilievitz, hvars vänskap eller
åtminstone neutralitet var nödvändig att vinna i striden
mot Sveriges många fiender. Erik hade i början af 1566
till Ryssland sändt Hans Larsson (Björnram) för att i det,
1564 mellan Sverige och Ryssland förlängda, stilleståndet
utverka några förändringar till Eriks förmån. Hans Larsson
medförde vid sin återkomst goda svar af Ivan, som
lofvade, att, om Erik i några hemliga mål, hvarom
storförsten gifvit Hans Larsson i befallning, gjorde Ivan till
viljes, skulle denne sluta förbund så, som Erik önskade.
Att dessa hemliga mål voro utlemnandet af Katarina
Jagellonica synes af de följande händelserna och
bestyrkes af Eriks dagbok, der han den 11 Juni 1566
antecknat, att zaren befalt Hans Larsson, att han skulle bedja
Erik sända honom polska konungens syster, polacken
till förtret. Ivan hade före Johan friat till denna
furstinna men efter berättelsen fått ett så skymfligt svar,
att en tyrann med hans ursinniga lidelsefullhet deraf
måst känna sig ytterligt kränkt. Hvarföre han nu så
ifrigt önskade få henne i sina händer, är omöjligt att
afgöra. Bland samtida förmodades, att han för att hämnas
den honom tillfogade skymfen ville vanhedra henne,
— och en sådan barbarisk tyrann var Ivan, att denna
låga tanke nog kunde hafva uppstått i hans hjerna. I
bref till Johan, då denne blifvit konung, påstod dock
Ivan, att han velat komma i besittning af Katarina
Jagellonicas person för att af polske konungen lättare kunna
tilltvinga sig afträdandet af Livland.
Härmed vare huru som helst, så var Erik nog
lågsinnad att till detta pris vilja köpa sig fortvaron af
Ivans vänskap [1]. I slutet af 1566 sändes en ståtlig
legation, under ledning af Nils Gyllenstjerna, till Ryssland.
Instruktionen för denna legation medgaf väl blott, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>