Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men knappast någon af hans samtida eller af denna tids
skildrare hafva sökt teckna hans moraliska menniska
annat än i de mörkaste färger. Det hat, han åsamkat sig,
måste ock synas efterverlden berättigadt, om man äfven
i hans fiendskap mot högadeln kan se ett uttryck af
“motsatsen mellan de gamla, högadliga ätterna, som voro
vana att med konungen dela inflytandet på rikets
angelägenheter, och de uppkomlingar af ofrälse börd, som
vid denna tid börja framträda, genom duglighet och
kunskaper vinna konungens förtroende och dermed en makt,
som förut varit aristokratiens män uteslutande förbehållen,
medan de dock i socialt afseende måste stå tillbaka
för dessa män och umbära det anseende, som icke
konungamakten, icke adelsbrefvet, endast börden vid denna
tid kunde skänka“. Näppeligen kan ban kallas en statsman
med vidsträcktare blick och skarpare syn i framtiden.
Sin förmåga ställer han i tjenst hos sitt eget
och sin herres hat och lidelser. Något högre politiskt
mål än deras tillfredsställande, någon djupare uppfattning
af samhällets ändamål, af dess elementer och af striden
dem emellan, synes han ej egt.
Mest framstående blaud de kunglige sekreterarne
näst efter Jöran Persson tyckes den gamle Olof Larsson
hafva varit. Att döma af hans handlingssätt under Eriks
svaghetstid, var han icke någon vän af Jöran, men,
konung Gustafs gamle, pålitlige tjenare, höll han sig troget
till sin kunglige herre, ända till dess att vidare
motstånd mot hertigarne var lönlöst och endast kunde
förvärra rikets olyckor. Hans anseende var stort. I
Sveriges rike fans ej hans like, vittnar Karl IX i sin
rimkrönika. Rikets mest framstående män rådfrågade
honom, och han användes vid flerfaldiga diplomatiska värf.
Då Jöran Persson 1567 från sitt fängelse skref honom
till, kallar han Olof Larsson “konungens högstbetrodde
man, råd och kansler.“ Icke utan inflytande och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
