Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig icke begifva skulle. Någon benägenhet för eftergift
visar Erik ännu ej, om icke den, att han nu vill låta
sina bröder draga utomlands, ifall underhandlingen
misslyckades. Gera och Sven Elofsson träffade hertig Karl i
Norrköping men sändes af honom till Johan i Vadstena.
Af begge fingo sändebuden det svaret, att de ej kunde
och ville sätta någon tro till konung Eriks löften: hvarföre
de måste med oförrättadt ärende draga tillbaka till
Stockholm [1].
Begripligt är, att konungens stämning mot bröderna
ej skulle vara den blidaste. Luft åt sitt hat och sin
förbittring gaf han också i ett mandat den 26 Juli till
menige man och rikets ständer att gripa och till konungen
sända hertig Johans tjenare. Johan beskyldes deri
för att allt hån barndomen hafva afundats och hatat
Erik. Hertigen hade inledt konung Eriks engelska
giftermålshandel för att tränga konungen från tronen. Vid
konung Gustafs död hade han sökt komma i besittning
af Stockholms slott, efter kröningen att bemäktiga sig de
skatter, som förvarades på Gripsholms slott. Johan hade
sökt att bekomma Livland, och, då detta ej lyckades,
hade han eggat Erik att blanda sig i de livländska
sakerna. Då konungens företag i Livland gått bättre, än
hertigen väntat, hade han gifvit sig till konungen i Polen
och derigenom vållat sin egen olycka. Af broderlig
benägenhet hade Erik icke låtit honom undergå “högsta
rätten“, utan ofta hänskjutit till ständerna om hertigens
förlossning, men de hade aldrig velat dertill samtycka.
Att han nu kommit lös, det visste gud vara skett
endast i följd af konungens svaghet. Konungen hade väl
ånyo kunnat inspärra honom, men han hade ej velat
bryta sin lofven, och dessutom hade han af hertigarne
mottagit så många eder och försäkringar med bref och
sigill, att han förr trott, att verlden skulle förgås, än
att en kristen skulle så ringa akta sin redlighet och sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
