Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Herjedalen. I nödfall finge sändebuden afstå utom
Varberg äfven anspråken på Jemtland och Herjedalen,
men då skulle Sverige ej blott återfå Elfsborg och
Gotland utan äfven behålla landskapet Wieken uti Livland,
som Erik eröfrat från Fredrik II:s broder, Magnus,
biskop af Ösel och Reval. Begärde danske konungen
någon penningeersättning, skulle sändebuden svara, att
ratifikationen deraf måste ställas till konungens och
ständernas samtycke, enär sändebuden ej kunnat få
befallning att svara derpå, då rådet och ständerna i Sverige
ännu ej kunnat samlas. Kunde ej fred fås, skulle sändebuden
söka erhålla det längsta, möjliga stillestånd. Dessa
vilkor bära just ej spår af, att Johan och Karl skulle
varit beredde att underkasta sig hvilka fordringar som
helst, för att få fred med Danmark. Tvärt om äro de
sådana, att, som man ser, Sverige i sämsta fall skulle
få sitt område förökadt med Gotland och Wieken i
Livland [1].
Konung Erik började också, om äfven något senare
än hertigarne, att tänka på underhandling med Danmark.
Det ständermöte från Svealand, hvilket konungen i
Augusti samlat i Stockholm, gaf sitt bifall till de
fredspunkter, Erik förklarade sig vilja lemna danskarne.
Dessa voro: 1:o) att fångar skulle utan lösen utvexlas,
2:o) att vid gränserna nedbrutna fästningar ej skulle tills
vidare få äter uppbyggas, 3:o) att konungen af Danmark
skulle få behålla Elfsborg med 4 härader deromkring,
konung Erik deremot Varberg med 4 kringliggande härader
och Jemtland och Herjedalen, 4:o) att hvad Erik
eljes till lands och vatten eröfrat, skulle af honom
behållas (syftar väl på skepp och annat krigsbyte), 5:o) att
ingen skulle få tubba den andres undersåtar från deras
rätta herre, och 6:o) att fri handel för främmande
nationer skulle allestädes medgifvas [2]. Som man ser äro
punkterna 1, 2, 4 och 5 af obetydligt vigt. Enligt 3:dje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
