Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Af det egentliga Sverige återstod nu för den olycklige
konungen föga mer än hufvudstaden. Denna, som
då ännu blott omfattade öarne i Mälarens utlopp till
Östersjön, var i förhållande till denna tids krigskonst och
dess tekniska hjelpmedel fördelaktigt belägen och
tillräckligt befästad för att kunna uthärda en långvarig
belägring. Till dess försvar fans en tillräcklig besättning,
som blifvit uppskattad till 5,000 man [1]. Flottan,
länderna på andra sidan Östersjön och ryske storfurstens
understöd kunde ännu af Erik påräknas för fortsättning
af striden. Hans ställning var följaktligen ännu sådan,
att det inbördes kriget kunnat vara länge nog. Till
landets lycka miste konung Erik allt mod och kraft att
försvara sig, och alla hans anhängare fattades af misstro
till hans saks framgång. Den 11 September [2] höll han
en rådplägning, om han borde draga till Reval, Finland
eller Kalmar. De af råd och adel, som öfvervoro denna
rådplägning, tillbödo sig alla att följa honom. Men
konungen svarade, att han ingalunda ville draga till dessa
orter, och att de, som dertill rådt, hade rådt som förrädare;
skulle han nödgas draga af landet, ville han aldrig
mera komma igen, eftersom Sveriges rike var honom
otacksamt för allt, hvad han gjort hade. Heldre än att
fly eller gifva sig fången, ville han värja sig, till det
sista han kunde. Jöran Perssons bekännelse, som är
källan för denna uppgift, innehåller på ett annat ställe,
att Jöran, tre till fyra resor tillfrågad, om hvad konung Erik
nu hade i sinnet, intet annat bekänt, än att Erik aldrig
varit till sinnes att draga af landet, enär han inga
vänner hade utomlands, men att konungen deremot alltid
gerna velat komma i underhandling med Johan. Till
grefve Per Brahe, som i början af September eller slutet
af Augusti lemnat Stockholm, skref konungen den 9
Sept. ett bref, hvari han förklarade sig ej tro, att
grefven, som ryktet berättade, gått öfver till hertigarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
