Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Abel; hade Erik velat, hade han väl kunnat bringa Johan
om halsen. “Det,“ slutar Erik, “vi skulle gifva oss till
fånga, vilja vi ingalunda göra, och veten I väl sjelfve,
att det är icke rätt, det vi skulle vara eder undersåte.“
Vare sig detta var Eriks svar på hertigarnes vilkor den 28
Sept. eller ett förut till dem afgifvet förslag, äro Eriks
fordringar ej synnerligen för honom förmånligare än
hertigarnes erbjudande; hvarföre man skulle förundra sig
öfver, att dessa senare ej af konungen antogos, om ej
Eriks fordringar utvisade, att han hyste en afgjord
motvilja för att blifva sin broders undersåte och heldre ville
draga till ett annat land.
Samtidigt med dessa sista underhandlingar planlades
och förbereddes Stockholms uppgifvande till hertigarne.
Konungen tyckes hafva de senaste händelserna
oaktadt, litat på hufvudstadens och dess besättnings
trohet, ty han hvarken genast underkastade sig hertigarnes
fordringar eller drog sig undan utomlands eller till de
på andra sidan Östersjön belägna delar af riket, som
ännu ej öppet affallit från honom. De ansedde män,
som ännu funnos i konung Eriks omgifning, rådde honom
efter Jöran Perssons utlemnande till eftergifvenhet och
att dagtinga med hertigarne, men konungen gaf dem
vreda svar och beskylde dem för att vara i hemligt
förstånd med hans bröder. På en sammankomst i
stadskyrkan, gåfvo den gamle Olof Larsson, ärkebiskopen och
några andra konung Erik föreställningar om nödvändigheten
af att gifva efter; konungen iakttog till svar
blott tystnad [1]. För dem, som ännu voro konungen
trogne, var det nu klart, att han var hopplöst förlorad;
kanske fruktade de ock, vid tanken på Jöran Perssons
öde, att genom ett längre motstånd förvärra sitt eget.
Allt nog en mängd af Eriks hoftjenare med Olof Larsson
i spetsen förfrågade sig hos ärkebiskopen, om hvad han
ansåg, att de med godt samvete rådligast skulle göra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
