Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under den villervalla, som häraf uppstod, lyckades
konungen undkomma till slottet, hvars port genast
stängdes. Det blef nu för en stund stilla i staden med
undantag deraf, att hertigarnes tyska och skotska
krigsfolk började plundra, dock mest de hus, som tillhörde
konungens “dålige rådgifvare“ samt de ryska sändebudens
bostad.
Hertig Karl, som ämnat från början vara med om
denna öfverrumpling men kommit för sent till
Kungsholmen för att följa med öfver till Södermalm, anlände
emellertid en half timma senare, drog kring i staden
och afstyrde plundring. Särskildt lär han med egen
hand drifvit ut dem, som plundrade hos de ryska
sändebuden, och åter skaffat desse deras gods, för hvilken
handling han bar loford och berömmelse af ryssarne i
lång tid. Derefter ilade han fram mot slottet, der han
samtalade med Erik, som från slottsmuren försäkrade,
att Sten Erikssons mord skett mot hans vilja, och att
han skulle utlemna herr Stens baneman. Hertigen fordrade
konungen ned af slottet, och Klas Fleming, som
var i hertigens följe, ropade, att om konungen ej genast
kom ned till samtal i kyrkan med hertig Karl, skulle
man vända de sju kanoner, som stodo på kyrkogården,
mot slottsporten. Äfven en af konungens omgifning,
doktor Benedictus Olai, uppmanade honom att begifva sig
till underhandling, då nu någon annan utväg ej fans.
Konung Erik gick då ned af slottet till Storkyrkan, der
han möttes af Karl och hans folk. Erik bad sin broder
om skydd för sitt lif mot de många fiender, han der
såg kring sig. Hertigen lofvade, att honom ej skulle ske
något ondt, utan skulle han bekomma ett nådigt fängelse.
Doktor Benedictus, som följt med konungen ned, bad nu
hertigen att visa sig mild mot konungen och unna honom
Svartsjö, der han i ro kunde framlefva sina dagar, ty
alla, både stora och små, kunde se, att hans hufvud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
