Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
§ 12. Om rättegångsfullmäktige.
anlitade såsom juridiska rådgifvare och blifvit invigda i en stundande
rättegångs förhållanden, men sedermera icke vilja blifva
fullmäktige i den, så torde detta dock vara en inhabilitetsgrund.
7. Ingen får vara fullmäktig i ett mål, som är före vid
den domstol, i hvilken såsom domare sitter: hans fader eller
svärfader, son eller måg, broder eller svåger; anf. st.
8. Ej må någon ledamot i öfverrätter! eller den betjent,
som årlig lön njuter, låta der bruka sig till fullmäktig, eller vid
någon underrätt, som derunder lyder, om det ej är för vissa nära
anhöriga eller han talar för omyndiga, såsom målsman, anf. st.
Jfr. för öfrigt K. Br. d. 1 Maj 1812 angående dylika jäfs giltighet
äfven med afseende på dem, som skola bevaka kronans eller
allmänna verks talan.
I sjelfva lagen förekomma uttryck, som angifva, att här
skulle finnas en klass sakförare, hvilka erhållit särskild tillåtelse
att ’s allmänneliga dertill brukas , R. B. 15: 2, 9. Härmed
afses da sådana, som af Domstol utverkat sig lof att såsom
sakförare af allmänheten der anlitas, och hvilka sålunda pä förhand
blifvit såsom skickliga och pålitliga erkända. Sädant tillstånd,
som väl oftast förekommer mera under formen af consensus
tacitus från Rättens sida, än såsom uttrycklig tillåtelse, medför
ingen förändring med afseende på deras habilitet i allmänhet;
men om och när en domstol gifvit sådant «lof», hvilket ju
innebär ett visst testimonium till deras fördel, medför det den
särskilda skyldigheten för sakförarne, att de skola utan betalning
hjelpa de fattiga för Rätta, när Domaren det pålägger; anf. st.
§9. I sammanhang härmed kan nämnas, att K. Br. till
Svea Hofr. d. 22 Juni 1757, för att underlätta för utländska
fordringsegare här i landet tillgång till pålitliga
rättegångsbiträden, bjuder att Hofrätten eger att, efter noga val, förordna en
person af så bepröfvad skicklighet, drift och redlighet, som
svarade emot den af K. Mjt. i nåder åsyftade nyttiga afsigt.1
Men denna anordning har, oss veterligen, icke vunnit någon
vidare utveckling. -
’ Flintberg, anf. st. 4: 442.
? Jfr. Försl. till Rätteg. B. 1849, ’5: 3-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
