Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
§ 12. Om rättegångsfullmäktige.
vad och erlägga vadepenning. Genom en K. Dorn d. 6 Nov.
1877 1 är detta tilläinpadt äfven med afseende pä fullmäktig i
Hofrätt, som eger att, utan särskild fullmakt, ingifva
revisions-ansökan. Aldre författare antaga och det synes vara
välgrun-dadt, att, oaktadt lagens ord icke innehålla det, samma rätt att
förvara hufvudmannens intresse genom anmälan, bör tillkomma
fullmäktig äfven när det är fråga om besvär mot utslag öfver
invändningar, R. B. 16: 1, 2, 3, 4; isynnerhet som dylik anmälan
skall ske inom särdeles kort tid.
Anm. Att förlika ett mål anses icke blott innefatta hvad i
inskränkt mening dermed forstås, utan äfven andra medgifvanden
i processen, hvilka i något väsentligt afseende försämra
hufvudmannens rätt.2
De svenska domstolarne hålla strängt, som sig bör, pa
föreskrifterna angående fullmakten. En ofullständig fullmakt.är lika
med ingen. Från lagens bud i R. B. 15: 4, att ingen ma för
annan tala eller svara, som ej har laga fullmakt, kan ett enda
undantag nämnas, det förekommer i H. B. 18: 10, som
medgifver, att om någon är frånvarande och något förefaller, deri
han ej kunnat syssloman nämna; dä mä skyldeman, eller vän
hans för honom tala och svara, sedan han, om sä fordras, satt
borgen, att den franvarande skall godkänna det han gjort hafver.
c. Fullmäktigs skyldigheter.
Fullmäktig är först och främst skyldig att med redlighet,
trohet och nit och efter bästa förmåga drifva hufvudmannens
sak, i annat fall kan han straffas. Str. L. 22: 14; R. B. 15: 10,
13, 14, m. fl. st. Vidare är han förbunden till en viss
tystlåtenhet med afseende pä allt hvad hufvudmannen i den saken
anförtror honom, och hvilket bör utsträckas till äfven andra
tillfällen, än sjelfva den rättegängen, R. B. 17: 7.3 Fullmäktig får
icke reta eller förleda någon till oskälig rättegäng; icke heller
mot bättre vett drifva orättfärdig sak, R. B. 15: 14; 14: 9;
1 IIos Holm, N. Jur. Ark. s. å. sid. 545.
2 S chr ev elias, 215. Naumann, 7: 725—8. Schmidt, 5: 107; 12: 477.
s Jfr. Broomé, Bidrag till besvarande af frågan: hvad bör ett vittne få
förtiga? i Holms N. Jur. Ark. 1877 afd. II: 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
