Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
§ 12. Om rättegångsfullmäktige.
träffad öfverenskommelse om arfvodet kan göras gällande, äfven
om den skulle betinga hela processens resultat, eller vara ställd
på vinst och förlust; 2. Rätt att till säkerhet för sin fordran af
detta slag, antingen den är frivilligt uppgjord eller af domaren
bestämd, quarhalla de rättegångshandlingar, som han omhänder
fått, till dess att han erhåller betalning, R. B. 15: 12.
Anm. Om en fullmäktig beter sig pä sådant sätt, att han
gör sig hemfallen till straff enl. R. B. 15: 14, jfd. med Str. L.
22: 14, skall han, utom annat, äfven förklaras förlustig sitt
arfvode, och om detta är uppburet, skall det återbäras till
hufvudmannen, om denne det påyrkar, i annat fall tillfaller det de fat
tiga, K. Br. d. 12 Mars 1756; K. K. d. 29 Juni 1773; K. Br.
d. 27 Maj 1801. Den anmärkta retentionsrätten anses böra
utsträckas äfven till fordran för utlägg och förskott i
rattegången.1
e. Fullmäktigskapets upphörande.
Förutom de fall da det upphör genom fullmäktigens död,
eller genom hufvudmannens död — jfr. härom det anförda ,
upphör uppdraget:
1. Genom sakens afslutande, vara sig detta sker genom
sakens nedläggande eller förlikande af hufvudmannen, eller genom
sakens afdömande af den eller de domstolar, vid hvilka
fullmäktigen haft uppdrag att föra talan."
2. Derigenom, att hufvudmannen återkallar fullmakten.
Detta kan ske genom muntligt eller skriftligt tillkännagifvande
inför Rätten.3
3. Om fullmäktigen blifver inhabil, enligt redan anförda
grunder; vid hvilken händelse saken bör uppskjutas och
hufvudmannen sättas i tillfälle att förvara sin rätt, R. B. 15: i; anf.
Försl. 1849. 1: 30; 15.
4. Derigenom, att fullmäktigen afsäger sig uppdraget,
hvarom redan är taladt här förut.
’ Schrevelius, 223.
2 Jfr. Naumann, 3: 148.
3 Schrevelius, 223, anser det vara t. o. m. tillräckligt, såsom återkallelse,
att hufvudmannen utfärdar fullmakt till annan person. Härom kunna dock hysas
olika meningar, och vi känna intet prejudicat. Jfr. Försl. t. R. B. 1849. I’-
4, 20.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
