Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69 § 27. Om Bevismedlen: Eget erkännande.
ning, när den ifrågavarande handlingen skedde, och vara det
när erkännandet sker. Wansinne, druckenhet o. s. v. tillintetgöra
erkännandets kraft.
3. Måste erkännandet vara fritt och otvunget och icke
framkalladt genom svikligt förledande.1
4. Erkännandet bör ske inför Rätta. Praxis lär icke alltid
och för alla fall hafva tagit detta alldeles strängt; och i K. F.
d. 4 Mars 1862 § 3 stadgas, att ränteliquid m. m. bör anses
som tyst erkännande af fordrans fortvaro o. s. v.; men såsom
regel står lagens bud oförändradt. Ett erkännande utanför Rätten
blir ett mer eller mindre starkt indicium, allt efter de
omständigheter, under hvilka det skett. Det ar icke alldeles nödvändigt
att erkännandet sker inför den Rätt, der målet är anhängigt; utan
kan det äfven få göras inför annan Rätt, om icke
hufvud-dom-stolen fordrar, att det skall ske inför denna, och det kan ske utan
alltför stora kostnader och besvär, jfr. R. B. 17: 4. Man har satt i
i fråga, huruvida ett erkännande kan anses vara gjordt derigenom
endast, att en part, som är närvarande, tiger eller icke bestrider
motpartens påstående, eller om det måste nödvändigt vara
uttryckligt. Praxis lär i allmänhet antaga att part, som yttrar sig för
öfrigt i saken, men förbigår och «lemnar obestridt» ett påstående,
anses hafva vidgått det. Ett sådant tyst erkännande anses dock
icke lika bindande som ett uttryckligt. Bestridandet anses
nemligen kunna ske med laglig verkan under processens gång; och
part anses fördenskull icke oåterkalleligt hafva medgifvit ett
påstående endast derigenom, att han icke strax i början bestridt
detsamma. Om deremot en part icke inställer sig eller icke är
tillstädes, när påståendet är fore, kan han icke derigenom anses
hafva gjort något erkännande, utan får endast dömas i den
punkten, efter ty sanning deri utletas kan, R. B. 12 kap.2
5. Måste erkännandet icke strida mot det möjliga eller vara
i motsägelse med sig sjelft o. s. v.
Hvad beträffar beviskraften af eget erkännande, säger lagen,
att känd (erkänd) sak är så god som vittnad, R. B. 17: 36;
1 Någon tid, inom hvilken anmälan om tvång och list m. m. bör göras, för att
få erkännande tillintetgjordt, finnes icke i allmänhet bestämd. Enligt Nya Uts. L.
§ 26, äro dock föreskrifter i den vägen gifna, när det gäller execut. processen.
- Jfr. Schreveliits, anf. st. 270—1. Lindblad, anf. st. s. 18.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
