Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
;6 § 29- Om de särskilda Inhabilitetsgrunderna.
c. Viss skyldskap eller svàgerskap med någon af parterna
bestämmer lagen också som jäf. Samma skyldskaps- och s våger
-skapsförhållanden som de, hvilka gälla som jäf mot Domare,
enligt R. B. 13: i, sådan den lyder i K. F. d. 24 Maj 1872,
jfr. här förut § 6. Äfven dessa jäf kunna af parterna eftergifvas
och det beror då af domarens pröfning, om vittnet bör få vittna.
2. Förhållandet till saken.
Förenämnde §7 i 17 k. R. B. uppräknar vidare som jafviga
att vittna:
a. Den, som sjelf har i saken del, eller kan vänta nytta
eller skada af sakens utgång. Detta innefattar icke blott, att
ingen får vittna • i egen sak , som det heter, utan kan äfven
komma, under vissa omständigheter, att göra den jäfvig, som
deltagit i den handling, som ligger till grund för tvist mellan andra
parter. Detta antages dock väsentligen bero pä den nytta eller
skada han kan vänta af sakens utgång.1 Nyttan eller skadan skall
vara direct och af någon betydenhet.2 Huruvida en person, som har
att vänta gifven nytta af sakens utgång, genom att afsäga sig sådan
fördel, t. ex. ett testamentsvittne, som fått sig fördelar tillerkända
i testamentet, genom att afsäga sig dessa, kan blifva ojäfvig, har
varit föremål för olika åsigter. Ett prejudicat har godkänt sådant
vittne som habilt.3
b. Den, hvars skyldemän hafva i saken del eller kunna
vänta nytta eller skada af dess utgång. Här förstås med
skylde-män både skylda och bes vägrade, i samma utsträckning, som här
förut är antydt, enligt R. B. 13: i; K. F. d. 24 Maj 1872.
För öfrigt kan tillämpas hvad här ofvan är sagdt om den,
som sjelf har del i saken.
Anm. i. Vakter och de, som Rättens, eller Konungens
Be-fallningshafvandes, bud och ärende gå, må sjelfva edeligen vittna
om det, som dem i ty fall händer, så ock om det de uträttat,
om ej andra vittnen äro till, R. B. 17: 11. Sådant vittnesmål
gäller dock ej mer än annan persons vittnesmål. Undantaget är
utsträckt till vakter m. fl. vid en del andra verk och institutioner,
1 Jfr. K. Dom d. 22 April 1847 hos Schmidt, anf. st. 18: 376—80.
2 Jfr. Naumann, anf. st. 13: 342 o. f.; Schrevelius, anf. st. 287;
Lindblad, anf. st. 127.
3 Jfr. Naumann, anf. st. s. 352; samt sid. 345 ang. flera upplysande
prejudicat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
