- Project Runeberg -  Nordisk Retsencyklopædi / 4. Processen. Den svenska processen /
82

(1878-1899) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

82

§ 31. Om Vittnens inkallande och af hörande. 82

gifvet, att om någon, som ännu ej har rättegång med annan,
önskar «att vittne för ålder, sjukdom, bortresa, eller annat fall»,
må höras till sanningens styrka, der framdeles tränga skulle (in
perpetuam rei memoriam), skall domaren afhöra vittnet, om han
ej finner jäf förevara. Om sedan vittnesmålet tages i anspråk i
verklig tvist, står det fritt för vederbörande att göra sina jäf
och påminnelser mot vittnet och dess utsago. Hvilken domstol,
som för sådant fall kan komma att anställa förhöret, beror
tydligtvis af omständigheterna.

När vittnesmålet skall afgifvas, är följande att iakttaga:

1. Begge parterna eller deras ombud böra vara närvarande;
är någondera borta och visar ej laga förfall, då får den, som är
närvarande, låta afhöra sina vittnen, om han vill och domaren
icke finner dem jäfaktiga, R. B. 17: 4, 16, 20. Fruktar domaren
att vittnet, af rädsla eller vördnad för part, ej djerfves rent
utsäga hvad det vet, kan vittnet få höras ensides, och vittnesmålet
sedermera uppläsas för parterna; om dessa då yrka att vittnet i
deras närvaro skall höras, bör det ske, ibm. § 22.

2. Kärandens vittnen skola först höras, om de äro tillstädes,
och sedan svarandens, § 20. Att parts förfallolösa bortovaro kan
förändra ordningen, se här förut.

3. Göres jäf mot vittne, men jäfvet af domaren, som skall
gifva utslag deröfver, ogillas, eller om den jäfvande icke strax
kan styrka jäfvet, fortsättes vittnesförhöret. Och vittnetsmålets
betydelse kommer att bero, i förra fallet, på högre Rätt, om
frågan blir dragen dit; och i sednare fallet på de sedermera
företedda skälen för jäfvet, ibm. § 8; K. K. d. 7 Jan. 1830. Gillas
jäfsanmärkningen, får utslaget behandlas enligt föreskrifterna om
besvär i vanliga invändningsfrågor.

4. Vittne skall aflägga föreskrifven ed, enligt hvad vi förut
anmärkt, R. B. 17: 16; K. F. d. 5 Nov. 1867. Edén skall
a flaggas «med hand à bok-, som bör vara Bibeln eller Lagboken,
K. Fkl. d. 22 Mars 1688. I Praxis förekommer icke sällan, att
de närvarande vittnena gemensamt aflägga eden och derefter
höras hvart för sig. Vittneseden bör i allmänhet afläggas före
vittnesberättelsen, ty vittnet lofvar och svär, enligt edsformuläret,
att gifva tillkänna allt hvad det vet i den saken händt och sant
vara; men den kan undantagsvis afläggas efteråt, om en förut
afgifven berättelse (skriftligt vittnesbörd) skall beedigas. Sådant

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:05:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/retsency/4-2/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free