Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88 § 33- Syn.
jemte, att för särskilda fall ombud för kronan, allmänna verk och
institutioner m. fl., skola närvara vid syner. I afseende på
personers skyldighet att åtaga sig sådana uppdrag, äro meningarne icke
eniga; man finner skyldigheten att fungera som syneman vara
lika stor som skyldigheten att vittna,1 hvilket vi icke anse vara
tillräckligt motiveradt. Vi tro, att endast sådana personer, som
äro förpligtade, på grund af sin särskilda ställning i samhället,
att tillhandagä med dylikt biträde, kunna lagligen tvingas dertill.
Synemäns berättelse om tvistens föremål kan afgifvas
skriftligen eller muntligen; atten noggrannare och utförligare berättelse
vanligen sker genom skriftligt document, ett s. k. Syne- och
Be-sigtningsinstrument, K. F. d. 26 Okt. 1743, det säger sig sjelft.
Om parterna fordra berättelsens beedigande, bör sådant ske,
såvida icke synemännen äro i dylika afseenden edsvurna personer,
som på redan aflagd ed afgifvit sina uppgifter, R. B. 17: 26."
Den bevisande kraft, som bör tillerkännas detta bevismedel,
beror först och främst deraf, om syn är förrättad af domstolen
eller af särskildt dertill utsedda andra personer. I förra fallet står
domstolens åtgärd i så nära sammanhang med dess dömande makt,
att den, enligt hvad vi visat, för många fall sammanfaller
dermed, d. v. s. domstolen fäller synedom. Något motbevis kan då
icke komma i fråga, utan resultatet kan endast ändras genom
ändring af sjelfva domen, sökt och vunnen i vederbörlig ordning.
Äfvenså när Hofrätten eller Högsta Domstolen förordnat någon
af sina ledamöter, att med två underdomare verkställa syn; enligt
hvad här förut är anmärkt. Men när syn förekommer såsom i
sträng mening ett verkligt bevismedel, kan den otvifvelaktigt
genom motbevis få vederläggas. Hvad syn i sådana fall kan fä
för inflytande på hufvudsaken, beror på omständigheterna för
hvarje fall och på särskildt de personers auctoritet, som varit
dervid använda. Frågan om skyldigheten för den person, som
innehar det ting, som skall synas, att framlemna detta till
synemäns besigtigande, är icke på något särskildt sätt besvarad.
Man får fördenskull reda sig med de allmänna grunderna, hvilka
’ Schrevelius, anf. st. s. 329—30.
2 Schrevelius, s. 331. Angående frågor om dikning m. m., jfr. anförda
lag af 1879 §§ 29—33. Jfr. Förslag till Rättegångsbalk 1849, I-1
kapitel 26.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
