Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
§ 35- Skriftliga bevis: s. k. urkunder.
§ 35. Skriftliga bevis: s. k. urkunder.1
I första paragrafen i det kapitel, R. B. 17, som handlar om
laga bevis, har lagstiftaren omtalat «skriftliga bevis;» men om
också detta bevismedel sålunda är stäldt i spetsen för de andra,
innehåller dock lagen derom ingenting annat, än att domaren
skall noga pröfva dess beskaffenhet och riktighet. Allt derom
måste letas ut ur de allmänna grundsatserna för detsammas
användande och betydelse, med undantag af endast några fä
särskilda föreskrifter. Vi anmärka derjemte, att till denna grupp
räkna vi äfven kartor och dylika urkunder.
Den vanliga indelningen af urkunder" i offentliga och enskilda
har sin gifna vigt och betydelse inom den svenska processen, som
annorstädes, särskildt med afseende på den bevisande kraften hos
dessa bevismedel. Med de förra förstår man sådana, som äro i
behörig form upprättade af offentliga personer, embetsmän,
tjenstemän, i denna deras egenskap. Alla andra äro att anse som
enskilda. Vidare har skillnaden mellan originalurkunder och
afskrifter naturligtvis inflytande pä deras godkännande och
giltighet. Äkthet och fullständighet äro gemensamma fordringar för
alla urkunder, om de skola få sin fulla betydelse som bevismedel.
Offentliga originalurkunder tillerkännas full bevisande kraft.
Och theoretici antaga temligen allmänt, att denna är så stark,
att motbevis icke får tillåtas. För egen del kunna vi dock icke
godkänna denna mening såsom fullt styrkt af vare sig allmänna
skäl eller det särskilda, som åberopas såsom stöd, nemligen
R. B. 14: 6. Här är icke stället att ingå på dylika
meningsbrytningar; men vi tro, att det i alla afseenden är tillräckligt,
om man tillmäter sådana urkunder sä stor beviskraft, att de böra
gälla, om icke motsatsen kan bevisas; då deremot enskilda
urkunder, i fall de bestridas, måste med bevis styrkes i afseende
på deras trovärdighet.3
1 Jfr. härom : Lindblad, anf. st., s. 153 o. f.; Schrevelius, anf. st., s. 312
o. f.; J. K., s 204 o. f.; R. Lagas. Om skriftliga Urkunder såsom bevismedel.
Helsingfors 1850.
- Vi begagna ordet urkund såsom mera omfattande.
3 Försl. t. Rgg. B. 1849, !•> 22 kap. går ett slags medelväg och vill att
Rätters och Embetsverks protokoller samt lagligen faställda kartor icke böra få
motbevisas; hvaremot Kyrkböcker. Jordetöcker m. fl. böra få genom motbevis
vederläggas. Flera praktiska jurister af stort anseende, med hvilka vi samtalat härom, hafva
delat vår åsigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
