- Project Runeberg -  Nordisk Retsencyklopædi / 4. Processen. Den svenska processen /
102

(1878-1899) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

102

§ 38- Partfi ed

den, som saknar medborgerligt förtroende, torde edgången
svårligen böra af domaren tillstädjas. Öfverenskommelse!! om sådan
ed är till sitt innehåll och verkan sä nära beslägtad med en
förlikning, att dt- parter, hvilka icke kunna giltigt afsluta förlikning,
icke kunna ingå sådan öfverenskommelse, hvarigenom sakens
utgång göres beroende af andra än de vanliga bevisreglerna. Men
i öfverensstämmelse härmed anse vi, att den bjudna eden icke
är beroende af samma stränga fordran, som annars gäller för
parts ed, att denna icke får anlitas utan då sanning ej
annorledes utletas kan.’

Göres sådant anbud af endera parten åt den andra, eller
ömsesedigt af dem båda, följer af här framställda uppfattning,
att öfverenskommelsen derom bör af domaren stadfästas,
hvarefter den blifver förbindande för parterna och icke bör kunna af
någondera sedermera återkallas." Likaledes torde knappast
behöfva erinras, att om kärande och svarande ömsesidigt göra
hvarandra dylikt anbud, kan domaren icke tillåta mer än den
ene af dem att gå eden. I förslaget 1849 til R. B. I.: 24 k.
i § antages, att emot den, som gått sådan ed, får icke tillåtas
bevisning derom, att han besvurit det osannfärdigt var»; och
Lagberedningen motiverar detta förslag med skäl, hemtade från
sådan eds natur, att nemligen parternas rätt att förfoga öfver
tvistens föremäl grundlägger hela kraften af detta s. k.
bevismedel; hvaraf följer, att någon ny undersökning derom icke bör
få komma ifråga, hvilket åter skulle blifva följden , om det
tillätes att visa, det saken förhållit sig pä annat sätt än den
svärjande intygat. Dessa skäl hafva stor giltighet, när fräga är om
att stifta ny lag om ämnet; men det är icke tvifvelaktigt,
huruvida gällande lag bör tolkas i öfverensstämmelse med den
uppfattningen. Strafflagen 13: 1 stadgar nemligen i allmänhet, att
den skall straffas för mened, som inför domstol, eller annorstädes
efter domstols förordnande, bekräftat med laga edgång en afgifven
falsk utsaga.

Endast i civilmål får bjuden cd förekomma, R. B. 17: 34.
c. Tillägg.

Dels i allmänna lagen, spridda ställen, dels i särskilda lagar

’ Jfr. dock häremot Afzelius, anf. st. s. 163.

2 Jfr. dock ett prejud. hos Naumann, 3 : 419 o. f.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:05:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/retsency/4-2/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free