- Project Runeberg -  Nordisk Retsencyklopædi / 4. Processen. Den svenska processen /
190

(1878-1899) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

190

§ 67. Qvarstads och förbuds upphörande.

gäldenär, som icke i allmänt ränteri nedsätter penningar eller
ställer antaglig säkerhet, förbud att resa från orten fore sakens
slut (Vexellagen § 87). I allmänhet gäller förbudet, till dess
gäldenären «gjort rätt för sig», dock icke för längre tid än sex
veckor, inom hvilken tid man ansett borgenären böra hinna
vidtaga de andra mått och steg, som lagen medgifver till tryggande
af hans rätt. Risken, om reseförbudet öfverträdes, är, att
gäldenären återhemtas, hvarjemte han, om borgenären det äskar,
insattes i häkte den tid förbudet gäller (§ 153).

Ansökning om vidtagande af någon af föreskrifne tre
säkerhetsåtgärder må i allmänhet icke afgöras, förr än tillfälle blifvit
lemnadt vederparten att derå svara, men öfverexekutor eger dock
att, om han finner saken sådan, att den ej tål uppskof, genast,
då ansökningen utställes till vederpartens hörande, bevilja den
äskade åtgärden, tillsvidare och intill dess annorledes förordnas
(§ 160). Qvarstad, skingrings- eller reseförbud må icke af
öfverexekutor beviljas, med mindre sökanden ställer pant eller borgen
för den skada, som derigenom kan vederparten tillfogas. Men
finnes nägon, som bör sådan säkerhet ställa, ur stånd dertill
och har han för sin talan visat synnerliga skäl, eger
öfverexekutor befria honom från säkerhets ställande (§ 159).

Qvarstad och förbud upphör, utom när högre myndighet
på grund af klagan derom förordnar, i följande fall 1) om
re-qvirenten sjelf medgifver dess upphörande; 2) då de
omständigheter, som föranledt qvarstad eller förbud pröfvas icke längre
vara för handen, då såväl öfverexekutor som domstol, dit saken
instämd är, kan hafva qvarstaden eller förbudet (§ 156); 3) då
pant eller borgen ställes, men i fråga om qvarstad och
sking-ringsförbüd medför detta säkerhetsåtgärdens upphäfvande endast
då åtgärden blifvit vidtagen till säkerhet för fordran, hvaremot
säkerhets ställande icke är tillräcklig, om qvarstaden eller
förbudet gäller visst gods, hvartill någon påstår sig hafva bättre
rätt än innehafvaren (§ 155); 4) dä den, som qvarstad eller
förbud vunnit, försummar att i laga tid fullfölja sin talan, i
hvilket afseende fullständiga stadganden äro gifna i § 154. I
fråga om qvarstad och skingringsförbud gäller särskildt, att de
upphöra, 5) då utmätning ä godset åkommer antingen för
qvarstads- eller förbudshafvarens eller ock för tredje mans räkning
samt då gäldenären blir i konkurs försatt, då det i qvarstad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:05:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/retsency/4-2/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free