- Project Runeberg -  Nordisk Retsencyklopædi / 4. Processen. Den svenska processen /
250

(1878-1899) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

250

§ 86. Domstolarnes behörighet. 250

Men ligga berörda ställen under olika domstolar, sä mäste man
först tillse, pä hvilketdera stället brottet skall anses vara
begånget. Från straffrättslig synpunkt måste man härvid fästa
hufvudsaklig vigt vid stället, der handlingen är företagen.1 Men
från processuel synpunkt är förhållandet ett annat. Detta finner
man, om man tager i betraktande R. B. 10: 23, der det
stadgas: «Står någon i det ena häradet och skadar den, som är
i annat; svare der skadan timade. Skrifver någor smädeskrift och
sänder den till annan ort; dömes der den framgafs.» Den
afgörande vigten ligger sålunda på stället, der verkan uppkommit.
Men det bör dock märkas, att ordet «skada- i nyss anförda
lagrum betecknar den straffbara handlingens omedelbara verkan, icke
dess slutliga verkan, om en särskild sådan skulle uppstå.
Rörande behörig domstol i mål om upprorsbrott äro särskilda
föreskrifter gifna i K. F. d. 22 Nov. 1749. Och enligt R. B. 10: 27
kan den, som å landet vill klaga öfver olaga utmätning m. m.,
åtala utmätningsmannen vid häradsrätten antingen i den ort, der
brottet skett, eller der den bor, som klagar.

Anställes åtal mot en person för flera brott, begångna på
områden, som lyda under olika domstolar, så blir hvart, och ett
brott föremål för ransakning och beslut vid den rätt, under hvars
domvärjo det skall, enligt hvad nyss visadt är, anses vara
föröfvade vare sig de i fräga varande brotten skola bedömas såsom
fortsatt förbrytelse eller såsom sjelfständiga brott.

Anklagas någon för anstiftan af eller egentlig delaktighet i
brott, så är han i regeln skyldig att svara inför samma domstol
som gerningsmannen, äfven om hans straffbara verksamhet skulle
hafva egt rum på ett ställe, som lyder under annan domstol.
Detta följer af delaktighetshandlingens accessoriska natur. En
annan följd deraf är, att samma allmänna domstol, hvarunder
gerningsmannen lyder, är behörig äfven med hänsyn till sådana
i brottet delaktige personer, som annars lyda under krigsdomstol,
Kongl. Förordn, om krigsdomst. m. m. d. 11 Juni 1868, § 26. Om
deremot någon, som ej lyder under krigslag, angifves för
delaktighet i brott, som skall vid krigsdomstol åtalas, så eger denne
domstol visserligen att ransaka äfven angående den delaktige, men der-

1 Asaarsson: Svenska Straffrättens allmänna del. Inledning. Lund 1879.
Sid. 213 o. ff.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:05:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/retsency/4-2/0250.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free