Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
§ 88. Bevis.
261
bekännelsen är gjord annorstädes, men ätertages inför domstolen,
så är den endast en bindande omständighet (§88 f.). Ätertages en
inför rätta gjord bekännelse, så upphäfves ej derigenom dess
bevisande kraft. Härtill fordras, att det genom annat bevis blir
ådagalagdt, att bekännelsen icke är sann. Vägrar den tilltalade
att svara på domarens frågor, eller att i allmänhet yttra sig i
saken, får detta icke betraktas såsom en bekännelse, utan såsom
ett bestridande af motpartens påstående.
Den anklagades bekännelse i grofva brottmål skall, liksom
vittnesmål i allmänhet, särskildt uppläsas och justeras, Abo
hofrätts br. d. 26 April 1776.
Ar den bekännelse, någon aflagt om brott, så beskaffad, som
ofvan blifvit sagdt, så medför den i allmänhet fullt bevis. Häruti
gäller dock den inskränkningen, att dödsstraff ej får ådömas någon
pä egen bekännelse, derest det ej fins omständigheter, som
bekännelsen styrka.1 Men det är tydligt, att bekännelsen i hvarje
fall icke har en så bevisande kraft mot någon annan än den
person, som sjelf aflagt den, äfven om det i fråga varande brottet
är sädant, att det icke kan begås af en person ensam. Och om
i slikt fall den ene gerningsmannen för sin del nekar till
gerningen, så måste andra bevismedel mot honom användas, om
han skall kunna fällas. Härvid är den andre gerningsmannens
bekännelse att betrakta såsom en bindande omständighet, men
icke såsom ett vittnesmål.
Men för öfrigt medför egen bekännelse ej alltid straffs
ådö-mande, isynnerhet om någon inför en domstol bekänner på sig
ett brott, som skulle vara begånget under en annan domstols
domvärjo. Huru man bör förfara i sädant fall samt i händelse
någon, som för groft brott undergår frihetsstraff, bekänner på
sig något brott, derom finnas föreskrifter i Kongl. Br. d. 29 Juli
1812 och Kongl. Kung. d. 18 Dec. 1823. Der förutsättes, att
anledning kan förekomma att betvifla uppgiftens riktighet. Om
förhållandet är sådant, skola upplysningar om brottets verklighet
och beskaffenhet först i vanlig ordning inhämtas. Derefter för-
’ Enligt kyrkolagen 16: 6 och K. F. d. 5 Dec. 1798 får till
äktenskapsskilnad för hor ej dömas på ena makens Motta bekännelse. Denna föreskrift om
beviset anser Lindblad, s. 104 böra gälla äfven då fråga är endast om straff
för hor; en åsigt, som bestrides af Humbla de causis divortii, Lund 1845 s. 30.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
