Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282 § 9°- Besvär såsum rättsmedel mot underrätts utslag.
ty enligt \y36 års lag har man att skilja emellan tre slags
befrielsedomar i brottmål. För det första är det möjligt, att den
tilltalade bestämdt frikännes. För det andra kan det hända, att
den anklagade förklaras ej kunna åt saken fällas. En dylik
förklaring förutsätter, att halft bevis förekommit mot den tilltalade,
men att han varit af sådan frejd, att eden ej kunnat honom
anförtros, R. B. 17: 29. Sedan saken sålunda blifvit afgjord,
borde tydligtvis åtalet ej kunna äter upptagas mot samma
person. Och att lagens mening ursprungligen varit sådan, torde
icke kunna med skäl dragas i tvifvel. Men snart nog uppkommo
härom skiljaktiga meningar. Detta föranledde utfärdandet af ett
Kongl. Br. d. 1 Marts 1750, hvari stadgades bland annat, att
en anklagad, som blifvit frikänd eller fäld till mindre straff, än
han sedermera funnes hafva förtjent, skulle under vissa
förutsättningar kunna ånyo ställas till ansvar för samma brott. Men
emedan detta Kongl. Bref egentligen angär öfverrätternas
verksamhet, skola vi i det följande närmare redo göra för dess
innehåll.
För det tredje kan ett utslag, genom hvilket den anklagade
icke blir fäld till nägot straff, innehålla, att saken lemnas ät
framtiden, dä den kan uppenbar varda. Men ett sådant beslut
förutsätter, att åtalet afser ett groft brott, att mer än halft
bevis ar emot den anklagade, men denne ändå nekar gerningen,
samt att domaren finner, att fara är om mened, R. B. 17: 32.
Har domstolen lemnat saken åt framtiden absolutio ab
instantia —- så betyder det, att åtalet står fortfarande öppet och
kan fortsättas, när åklagaren eller målseganden dertill finner skäl.
Att för öfrigt sådana strafifsaker kunna under vissa
förutsättningar blifva föremål för särskilda åtgärder i öfverrätterna, få vi
framdeles tillfälle att visa (sid. 289). Men då fråga är om rätt
att äter upptaga ett åtal, öfver hvilket underdomstol redan fält
utslag, fins det en omständighet, som icke fär förbises. Vi mena
preskription. Ty föreskrifterna om preskription i brottmål gälla
äfven i nu berörda fall. Härigenom kan rättigheten att ånyo
upptaga ett åtal vara afskuren, domstolens föregående beslut ma
hafva haft hvilket innehall som helst.
§ 90. Besvär såsom rättsmedel mot underrätts utslag.
Vill man söka ändring i allmän underrätts beslut i brottmål,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
