Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 00 § 94- Processen i Riksrätten.
icke justitierevisionen att, såsom i civila saker, afgifva något
betänkande. Angående omröstning till beslut gälla för högsta
domstolen samma regler, som för andra kollegiala domstolar,
der hvarje ledamot har personlig rösträtt.
Vi hafva förut påpekat, att en öfverdomstol kan under vissa
förutsättningar hemställa till kongl, majst. att den, som är
anklagad för groft brott, ma dömas, att på längre eller kortare
tid hållas i fängelse för att förmås till bekännelse. Ar sådan
hemställan gjord, tillkommer det högsta domstolen att deröfver
fatta beslut. Men en dylik åtgärd af öfverdomstolen synes dock
ej vara en alldeles oeftergiflig förutsättning, för att högsta
domstolen skall kunna fatta ett sådant beslut. Snarare torde man
kunna påstå, att lagstiftarens mening är den, att allt skall bero
af brottets grofhet, det derom förebragta bevisets beskaffenhet
och den anklagades föregående vandel, från hvilken man sluter
sig till, att hans vistande på fri fot skall vara farligt för den
allmänna säkerheten. Det torde således ej möta något hinder för,
att högsta domstolen i sådana fall besluter om den anklagades
hållande i fängelse till bekännelse, äfven om öfverrätt icke härom
gjort någon hemställan. Men om sådant beslut fattas, skall
anmälan derom göras hos kongl, majst., som i statsrådet vill
besluta, om nåd bör gifvas eller icke, och det oaktadt den
anklagade derom icke sjelf gjort någon ansökning. 1
En annan fråga är, om högsta domstolen bör hafva en slik
rättighet, eller om icke hit hörande lagstadganden borde
upphäfvas. Härom kan från vetenskaplig synpunkt icke finnas mer
än en mening.2 Ar det tillåtet att ådöma en anklagad straff,
oaktadt han ej är lagligen öfverbevisad om brott, så har staten
legaliserat godtycket på bekostnad af den enskildes rätt. Häri
torde man hafva att söka anledningen till, att de fall blifvit allt
mer och mer sällsynta, då högsta domstolen gjort bruk af sin i
fråga varande rätt.
Hvad slutligen angår processen i sådana brottmål, som
genom underställning inkommit till högsta domstolen, eller der
upptagas omedelbart, så gälla derom i tillämpliga delar de
stadganden, som under enahanda förutsättning skola följas i hofrätt.
’ Naumann, 1864 No. 120.
2 Naumann, 1864 No. 127, 128, 129; 1865 No. 31, 50; 1868 No. 85.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
