Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inledning.
§ i.
Förvaltnings-ättens begrepp och källor.
Statens verksamhet för främjande af sitt ändamål yttrar sig
dels uti påbjudande af allmänna, abstrakta föreskrifter,
rättssatser, dels uti ordnandet af individuella eller konkreta
angelägenheter. Den först nämda verksamheten kallar man lagstiftning,
den senare förvaltning i vidsträckt mening. Då man från
förvaltningen, tagen i denna mera omfattande bemärkelse,
frånskiljer såväl den verksamhet, hvars utöfvande tillhör domstolarne
i form af rättsskipning, som ock den, som består i ett enkelt
utförande af hvad en domstol i ett särskildt fall förklarat
vara rätt, så återstår förvaltning i inskränkt eller egentlig
mening.
Denna är ingalunda begränsad till ett genomförande af lagar
allenast utan består i en mängd fall uti ett fritt handlande inom
lagarnes råmärken, för att tillgodose de kollektiva intressen, som
härflyta ur den mänskliga sammanlefnaden och som finna sitt
uttryck i statens ändamål.
Förvaltningen utmärkes sålunda, såsom en själfständig yttring
af statsmakten, genom sin befogenhet att i särskilda fall
omedelbart verka för samhällets trygghet och förkofran i olika riktningar.
För utöfvande af sin förvaltande verksamhet behöfver staten
en mångfald af organ. En yttring af statsförvaltningen blir
sålunda att ordna de organ, som äro nödvändiga för fullgörande
af statens uppgifter, att bestämma dessa organs förhållande till
hvarandra och sättet för öfvervakandet af deras verksamhet.
Nordisk Retsencyklopædi. V. 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
