Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9 § 4- Statsrådet och dess särskilda ledamöter.
vissa departementschefer en viss begränsad själfständig
myndighet t. ex. justitieministern i tryckfrihetsärenden,
försvarsdepartementets chefer såsom befälhafvare för armén och flottan närmast
under konungen, utrikesministern vid vice konsulers och
finansministern vid justerares tillsättande o. d.1, sv. R. F., §§ 10, 38;
Tr. F. § i m. 4, § 4, K. cirk. 18 maj 1849, Instr. 31 okt. 1884
§ 2. Att i vidsträcktare mån kunna öfverlämna sådan
beslutanderätt åt departementscheferna har den svenske konungen
visserligen önskat, men riksdagen har icke funnit’ lämpligt att därtill
lämna sitt medgifvande2.
I Norge och i synnerhet i Danmark äro de särskilda
ministrarnes rätt att på egen hand fatta beslut och vidtaga åtgärder
i statsförvaltningens intresse vida större.
I Norge har konungen alltid ansett sig berättigad att åt de
särskilda regeringsdepartementen uppdraga, afgörandet af mindre
viktiga regeringsärenden och i Regjeringens instrux af 15 jan.
1881 § 5 finnas allmänna bestämmelser härom. Enligt dessa
kunna departementen själfva afgöra:
1) alla frågor rörande räkenskapsväsende och revision;
2) frågor om pengars anvisande till statsutgifter i enlighet med
lagar och faststäld ståt;
3) frågor, som endast afse ett verkställande af lagar och
anordningar eller från regeringsmyndigheten utgångna
befallningar, samt
4) frågor, hvilkas afgörande särskilda lagar, anordningar och
resolutioner tillerkänt departementet.
Med tillämpning af den sista bestämmelsen har också den
norska departementschefen erhållit beslutande myndighet i en
mängd mindre viktiga administrativa saker3. Endast om den,
som beslutet gäller, icke är tillfreds därmed, så blifva dylika
frågor behandlade af den norska regeringen.
Hvad Danmark angår, så är gränsen mellan sådana ärenden,
hvilka måste genom kunglig resolution afgöras, och sådana, som
kunna afgöras af ministern på egen hand, icke för alla ministerier
1 Rabenius, I s. 20 o. f.
2 K. prop. Nr. 7 till 1868 års riksdag och K. prop. Nr. 20 till 1885 års riksdag,
Konst. Utsk. Utlåtande 1885 Nr. 6, 8—ix, 14—16, Riksd. Skr. 1885 Nr.
26; Aschehoug, Nord. Retsencyklopædi I, 60—61, 485.
3 jfr. Aschehoug, II: 1, 225 o. ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
