Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
§ 25- Tillförordnade statstjänare.
aflöning mot skyldighet att afstå högst hälften af sin egen befattnings
lön. Konstitueras en person, som ej är fast anstäld i statens tjänst,
sä kan väl hela aflöningen, om det är nödigt, åt honom anvisas
såsom arvode, men enligt regeln bör blott hälften af lönen användas
därtill, d. Lönningsl. 26 mars 1870 § 6. Undertid, som förflyter mellan
utnämningen till ett ämbete och den nyutnämdes tillträdande
däraf, skall vikarien uppbära hälften af utnämdes lön. Och om
vikariatet föranledts af den ordinarie statstjänarens suspenderande,
så skall denne äfven i allmänhet afstå hälften af löneinkomsterna
till vikarien, d. Pl. 23 april 1813, 14 sept. 1830, Kassefdg.
8 juli 1840 § 56. Äfven då en ämbetsman, som valts till
riksdagsman, behöfver vikarie, så skall han själf bestrida kostnaderna
för ämbetets skötande, d. Just. Min. Skr. 18 nov. 1848.
I Norge anses den, som på grund af konstitution sköter en
ledig befattning, berättigad till hela den därmed förbundna
aflöningen, såvida icke annorlunda bestämts i konstitutionen. Sedan
platsen blifvit tillsatt, uppbär vikarien halfva aflöningen, till dess
den utnämde tillträder sin befattning, Pl. 23 april 1813. Dock
kan naturligen särskild öfverenskommelse träffas. Blifver en
ämbetsman suspenderad af konungen, så eger denne bestämma, om
han skall afstå något af sina inkomster och huru mycket. I
praxis tillämpas den grundsatsen, som ex analogia framgår af
Pl. 23 april 1813, att den suspenderade ej må fråntagas mer än
hälften af ämbetets inkomster, jfr. Res. 8 dec. 1741 1. Åtnjuter
någon tjänstledighet för enskilda angelägenheter, för resa 1. d.,
så anses han böra själf bekosta vikariens aflöning, som
bestämmes efter öfverenskommelse eller i analogi med Pl. 23 april 1813
till halfva aflöningen, jfr. Res. 12 juli 1848. Är tjänstledigheten
föranledd af uppdrag, som lämnats af regeringen, så må
statskassan bekosta vikariatet, så vida icke annorlunda bestämts. Det
är for öfrigt ett tvistigt spörsmål, i hvilken mån statskassan kan
anses skyldig att bidraga till vikariers aflönande; endast i
undantagsfall finnas bestämmelser om bidrag af allmänna medel till
aflöning af vikarie vid sjukdomsförfall, jfr. n. L. om det höjere
Skolevæsen 17 Juni 1869 § 48 2.
1 Aschehoug, 11:2, 297—298.
2 Collett, I, 205—209.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
