Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148 § 27- Tillsynen öfver statstjänarenas fullgörande a l’sina plikter.
vissa gränser suspension1. I Norge och Danmark ega visserligen
icke öfverordnade ämbetsmyndigheter att utöfva någon dylik
allmän disciplinär straffmyndighet, men för vissa fall har genom
speciella lagstadganden sådan befogenhet anvisats dem, såsom
för militära förmän gent emot underordnade, n. milit. Straffel.
23 mars 1866 § 172, Disciplinærregl. 5 juli 1867 B., Reglem.
f. Marinen s. d., d. milit. Straffel. 7 maj 1881 §§ 38, 199,
Adg. 20 juni 1881, och för biskopar med afseende å
underlydande präster, d. n. Reskr. 20 febr. 1750, d. Ind. Min. Skr.
29 aug. 1863, K. o. U. Min. Skr. 8 sept, 18632. För öfrigt
kunna väl i Norge och Danmark förmän använda varning
(advarsel och irettesættelse) mot underordnade, som mindre väl
uppfyllt sina skyldigheter, uppfört sig pä ett för en statstjänare
ovärdigt sätt eller gjort sig skyldig till öfvergrepp, men sådan
varning betraktas i civil tjänst icke såsom straff.
Underlåter en underordnad att i vederbörlig tid fullgöra
ålagd skyldighet att aflämna räkenskaper, protokoll, handlingar
eller upplysningar rörand tjänsteangelägenheter, så kan i Sverige
den öfverordnade myndigheten antingen ådöma honom böter (för
upprepad försumlighet till och med suspension) eller vid vite
förelägga honom att fullgöra hvad honom åligger, sv. R. B, 2:6,
6:5, K. Br. 4 febr. 1768, 11 dec. 1766 p. 11 m. 3, 6 okt.
1772 m. fl. I Norge och Danmark kan under sådana
förhållanden öfveiordnad myndighet jämväl fälla den försumlige till
böter, men detta anses icke innebära straff utan vara en
användning af statens tvångsmyndighet, d. n. Fdg. 23 febr. 1748
§ i, n. Fdg. 4 aug. 1758 II § 3, Pl. 28 maj 1771, Canc. Pr.
13 okt. 1787, n. L. 13 aug. 1848 § 1 jfr. L, 28 sept.
i857 § 15, Dep. Skr. 31 jan. 1831, d. Fdg. 16 jan. 1828
§7 K. Skr. 12 sept. 1837 m. fl.3. Slutligen kan också
1 I Sverige skola besvär öfver åläggande af disciplinärt straff, som
beslu-tits af centrala verk med mer eller mindre väl bibehållen kollegiikaraktär, i
allmänhet anföras i högsta domstolen, då däremot dylika beslut af de egentliga
styrelserna öfverklagas i det regeringsdepartement, hvarunder styrelsen hör, jfr.
sid. 25, 26. Öfver konungens befallningshafvandes och domkapitels beslut i
dessa mål klagas hos hofrätt. Öfver varning kan ej besvär anföras.
2 En präst, som sålunda af biskop fälts till böter, anses i Norge kunna äska
dom i saken. Jfr. Motzfeldt, Den norske Kirkeret 54, Schweigaard, Den
norske Proces II, 322.
3 Aschehoug, 11:3, *9> Schweigaard, Den norske Proces II, 322.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
