Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
§ 26. Statstjänarenas skyldigheter. I39
Detta följer uppenbarligen af förhållandets rättsliga natur och
kräfves ovilkorligen af billigheten. Emellertid måste
statstjänarens löneförmåner vara honom på ett visst bestämdt sätt
tillerkända, för att hans rätt till deras fortfarande åtnjutande må
kunna anses säker. Så är förhållandet i Sverige, då en lön utan
förbehåll är uppförd å ordinarie ståt, i Norge, då den är
upptagen å gagelistor, som af stortinget reviderats1, och i Danmark,
dä den grundar sig på särskilda lagar, lönningslove eller
kontor-holdsgodtgjörelseslove2, på finansloven eller en
tillægsbevilgnings-lov eller faststälts på annat lagligt sätt. Hvarken
regeringsmyndigheten eller representationen anses i sådant fall kunna beröfva
en statstjänare hans löneförmåner. Och om än regering och
representation i Danmark kunna anses hafva formell befogenhet
att vidtaga en dylik åtgärd, så är man dock ense därom, att
någon verklig minskning uti löneförmåner, som utan förbehåll
anvisats, icke må förekomma. I Norge har statstjänaren ett
rätts-kraf å tillerkända löneförmåner, som han kan göra gällande vid
domstol3. I Danmark gälde enligt äldre praxis samma
grundsats, sä vidt icke särskildt annorlunda stadgats, jfr. L. 31 mars
1860 § 9, 19 febr. 1861 § 6, 27 nov. 1863 § 14. Denna rätt
tillkommer också ännu de statstjänare, som erhållit sin
anställning före 1870, hvaremot senare tillsatta statstjänare, hvilka
åtnjuta sina löner enligt lönningslove eller finansloven, måste
finna sig i de afgöranden rörande lönen, som träffas af
finansministern, i nödigt fall i förening den i fråga varande
statstjänarens öfverordnade minister, alm. Lønningsl. 26 mars 1870
§12. I Sverige åter har man tidigare ansett, at dylika
rättsfrågor borde afgöras af administrativ myndighet och
ministeransvarigheten sålunda blifva den yttersta garantin för
statstjänarens åtnjutande af sin rätt, jfr. sv. K. Br. 14 jan. 17915,
men numera synas domstolarne ej tveka att till afgörande
upptaga rättsfrågor af detta slag, jfr. H. D.s domar 13 juni 1876,
18 dec. 1882, 16 okt. 18836.
1 Aschehoug, 11:2 284—289.
2 Jürgensen, Nyt Lovlexikon III, 436—438, 730— 732. IV, 458—459, 560.
3 Aschehoug, Nord.Retsencyklopædi I, 324—330; Rabenius, I, 356—360.
4 Holck, Fv. R. 58—61.
5 Rabenius, I.ärabok i svenska Kyrkolagfarenheten. 253.
6 Holm, Nytt Jur. Arkiv 1876 Afd. I n:o. 90, 1882 I n;o. 175, 18831^0119.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
