Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172 § 31, In_ och utvandring. Statsborgare och utländingar.
folktillväxten genom bestämmelser, som afsett att inskränka
äktenskapen mellan obemedlade eller att försvåra invandring. I dansk
rätt finnes väl ännu förbud för den man, som under senaste fem
ären uppburit understöd af fattigväsendet, hvilket ej återbetalts, att
ingä äktenskap utan samtycke af vederbörande fattigstyrelse, men
detta stadgande torde vara gifvet af fattigvårdshänsyn, d. Fdg.
30 april 1824 § 3 m. 10, L. 29 dec. 1857, Just. Min. Skr.
21 juni 1858. Och i allmänhet innehåller den numera gällande
lagstiftningen i de nordiska landen inga bestämmelser, som afse
att vare sig främja eller hämma folktillväxten.
In- och utvandringen kan enligt regeln sägas vara fri. Med
afseende ä inflyttande utländingar eger emellertid hvarje ståt taga
i öfvervägande, huru vida förhållandena kunna innebära skäl att
förmena dem att uppehälla sig å statens område och att därifrån
afvisa dem, jfr. sv. K. F. 16 febr. 1864 (Str. L. P.) § 18, m.
7, d. L. 15 maj 1875 §§ i, 2, 13. Hvad utvandringen angår,
så hämmas denna numera i allmänhet icke af någon
utflyttnings-afgift (census emigrationis), enär denna genom traktater enligt
regeln upphäfts, jfr. sv. K. F. 10 dec. 1846. Däremot ligger
det i staternas intresse, att värnepliktige män icke må utan vidare
få utvandra. I Norge har därför föreskrifvits, att
polismyndigheten skall af hvarje utvandrare kräfva legitimation för, att med
hänsyn till hans värnepliktsförhållanden intet hinder finnes för hans
afresa från riket, n. Cirk. 12 och 24 mars 1870, jfr. L. 3 juni
1876 § 19, Regi. 25 febr. 1877 § 104, Res. 22 dec. 1880.
I Danmark må ingen värnepliktig, som tillhör härens eller
marinens liniemanskap eller blifvit utskrifven ehuru ej ännu tilldelad
någon afdelning, utvandra utan att hafva erhållit vederbörligt
tillstånd att lämna riket; detsamma gäller i krigstid äfven för
dem, som öfverförts till förstärkningen, d. Værnepll. 6 mars
1869 §§ 49—51, Just. Min. Skr. 13 sept. 1851, 23 maj 1854.
I Sverige gäller äfven, att beväringsyngling ej må emigrera
utan K. M:ts tillstånd, och det tillkommer polismyndigheten att
vid granskningen af utflyttningsbevisen jämväl taga hänsyn
härtill, jfr. sv. K. Br. 28 mars 1854, K. F. 4 juni 1884 § 6, 6 nov.
1886 §§ 125, 126, jfr. § 2, K. K. 28 jan. 1887. Om någon genom
utvandring från Norge skulle söka att undandraga sig
uppfostrings-bidrag, som åligger honom för oäkta barn, eller vid utvandring
öfvergifvet’ sin familj utan att vidtaga vederbörliga anstalter för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
