- Project Runeberg -  Nordisk Retsencyklopædi / 5. Den nordiska förvaltningsrätten av Hugo Blomberg /
197

(1878-1899)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

§ 37- Säkerhetspoliti.

197

Med bettlare betecknas personer, som med ord eller
åthäf-vor begära allmosa af någon, som ej har med fattigväsendet att
skaffa eller till den begärande står i sådant närmare förhållande,
att pä grund däraf hjälp kan väntas, sv. K. F. 9 juni 1871 §§
40, 41, K. F. 12 juni 1885, n. L. Fattigv. L. § 82, d. Regi.
5 juli 1803 f. Kbst. § 45, f. Land. § 62.

Lösdrifvare-begreppet var enligt den äldre rätten i alla
tre landen mycket vidsträcktare än efter nu gällande
bestämmelser. I Sverige skulle ända in till senaste tiden hvar och en,
som saknade laga försvar, d. v.. s. icke innehade allmän eller
enskild tjänst, idkade något yrke, bevisligen egde sin bergning
genom egna tillgångar eller andras omvårdnad eller var känd
för ordning och sedlighet i sitt lefverne samt sökte efter förmåga
sig ärligen försörja, anses och behandlas såsom lösdrifvare, sv.
K. F. 29 maj 1846 § 1, jfr. K. F. 13 juli 1853 § 11. Numera
förstås enligt svensk rätt med lösdrifvare endast sådana, som utan
att ega medel till sitt uppehälle stryka omkring landet sysslolösa
och utan afsigt att söka arbete eller eljes föra ett för allmän
ordning eller sedlighet vådligt lefnadssätt och underlåta att efter
förmåga söka sig ärligen försörja, sv. L. ang. lösdrifvares
behandling 12 juni 1885 § i. I Norge och Danmark betraktades
också till 1854 ej blott kringstrykande personer (omstreifere),
utan äfven sådana, som voro skyldiga att taga fast tjänst, men
underläto att underkasta sig denna skyldighet, såsom lösdrifvare
(lösgjængere) och straffades med fängelse eller tukthus, N. L.
3—21—4; 5, 6, 7, 17, Fdg. 9 aug.1754 §§ 1—4, 9, 19, d. n.
Pl. 3 dec. 1755 §§ 17—19, D. L. 3—19—16, 17, 18, 19, 20,
Fdg. 21 aug. 18292. I Norge upphäfdes allt tjänstetvång genom
L. 28 aug. 1854, hvarefter i detta land ingen i något afseende
kan behandlas och straffas såsom lösdrifvare, så snart han skaffar
sig uppehälle utan att bettla eller att eljes falla det allmänna till
last, jfr. n. Höjesteretsd. 24 okt. 1857. I Danmark afskaffades
tjänstetvånget genom L. 10 maj 1854 § 8, jfr. § 77, och L. 3
mars 1860 § 1 stadgar, att den, som arbetslös ströfvar omkring
utan att kunna påvisa, att han eger medel till sitt underhåll eller

1 Hammarskjöld, a. st., 78 o. ff. Komiterades förslag till förordning
ang. lösdrifveri m. m. af 31 aug. 1882. Göteborg 1882.

2 Lasson, Haandbog i Criminalretten II, 241 o. ff.; Jürgensen, Nyt
Lovlexikon III, 735- *

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:05:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/retsency/5/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free