- Project Runeberg -  Nordisk Retsencyklopædi / 5. Den nordiska förvaltningsrätten av Hugo Blomberg /
216

(1878-1899)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2 6

§ 43. Hemortsrätt.

vård ej kan anses åligga någon särskild kommun. Med hänsyn
härtill har lagstiftningen i alla tre landen sökt att så ordna
förhållandena, att öfver hufvud hvarje person, som kommer i behof
af fattigvård, skall vara att räkna till någon viss fattigkommun,
hvilken det då åligger att lämna honom understöd eller
försörjning. I denna kommun säges personen hafva hemortsrätt,
»for-sørgelseshjem» eller «hjemstavnsrett. Härmed afses emellertid
icke att grunda någon subjektiv rätt för den fattige gent emot
viss kommun, utan att ordna kommunernas inbördes ställning med
afseende å fattigvårdstungans bärande.

I Sverige sammanhänger i allmänhet hemortsrätten
fullständigt med ledamotskap af och stadig vistelse inom kommunen och
grundlägges sålunda enligt regeln genom mantalsskrifning inom
kommunen, så snart blott inflyttning dit äfven verkligen skett.
Hvar och en har sålunda öfver hufvud hemortsrätt i det
fattigvårdssamhälle, hvarest han senast blifvit eller bort blifva
mantalsskrifven, sv. K. F. 9 juni 1871 §§ 22, 25, jfr. K. F. 20 juli
1861 § 3. Att den svenska hemortsrätten emellertid under vissa
omständigheter gäller oberoende af, till hvilken kommun en person
genom bostad och mantalsskrifning hör, skall längre fram visas,
jfr. sid. 219, 221. I Norge och Danmark är hemortsrätten alltid
fastställd oberoende af, hvarthän personen i kommunalt hänseende
hör vid den tidpunkt, då behofvet af fattigvård gör sig gällande.

Hvar och en infödd har en ursprunglig hemortsrätt, i Sverige
och Norge i den kommun, där föräldrarne (för oäkta barn
modren) hade hemortsrätt vid barnets födande, i Danmark i
födelsekommunen, hvarvid såsom sådan räknas för äkta barn
föräldrarnes fasta bostad vid denna tid, om de ha sådan, eljes deras
for-sörgelseshjem, om också barnet tillfälligtvis födes annorstädes1,
och för oäkta barn modrens fasta vistelseort tio månader före
födelsedagen eller, om sådan saknas, hennes forsörgelseshjem vid
nedkomsten2. Andras, innan barnen uppnått 18 års ålder, för-

1 Har ett äkta barns moder fast uppehållsort, där barnet födes, under det
att fadren däremot uppehåller sig på annan ort, så måste enligt dansk rätt
födelseorten räknas såsom barnets forsörgelseshjem, Canc. Skr. 2 juni 1846, Ind.
Min. Skr. I nov. 1858.

2 Detta gäller för personer födda efter 1839, Plac. 6 nov. 1839; för tidigare
födda anses enligt regeln själfva födelseorten såsom födelsehem, såvida icke
födelseorten tillfälligtvis är en annan än föräldrarnes (modrens) fasta hem;
jfr. Scheel, 443.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:05:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/retsency/5/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free