- Project Runeberg -  Nordisk Retsencyklopædi / 5. Den nordiska förvaltningsrätten av Hugo Blomberg /
222

(1878-1899)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

222 § 44- Vistelseortskommunens ställning m. m.

18811. Denna fattigkommission skall så fort som möjligt pröfva
saken och utbetala ersättningen, om den finnes lagenlig, eller i
annat fall öfverlämna ärendet till formandskabets behandling och
afgörande i första hand, Dep. Skr. 17 jan. och 7 juni 18652. Nekas
ersättning, så uppkommer en interkommunal tvist, som kan
afgöras af det regeringsdepartement, under hvilket fattigväsendet lyder,
om båda parterna så önska, men eljes slites genom rättegång.
Försummar fattigkommissionen i vistelsekommuuen att inom
stadgad tid göra refusionsanmälan, så förfaller vistelsekommunens rätt
till ersättning gent emot hemortskommunen för alla de utgifter,
som kunna ifrågakomma under den tid, försummelsen varar.
Sålunda kvarstår äfven i Norge refusionsrätten med afseende å de
utgifter, som gjorts efter den tid, under hvilken försummelsen
varat. Hemortskommunen är dock icke skyldig att under alla
förhållanden ersätta samtliga de kostnader, som vistelsekommunen
med fog bestridt. Om nämligen den understödde under ett år
eller därutöfver uppehållit sig i det fattigdistrikt, som nödgats
lämna honom fattigvård, och vistelsen där varit af den art, att
den efter två års förlopp skulle medföra hemortsrätt, så skall
hemortskommunen endast ersätta tre fjärdedelar af kostnaderna,
under det att vistelseortskommunen, sä länge den behöfvande
där uppehåller sig, skall själf bekosta en fjärdedel af den nödiga
fattighjälpen, jfr. Dep. Skr. 23 jan. 1869. Har en
vistelseortskommun nödgats lämna fattighjälp åt personer, för hvilkas
fattigvård amtet eller staten i större eller mindre omfattning skall draga
försorg, så har den refusionsrätt till amtet eller staten, n. L.
Fattigv. K. §§ 25, (jfr. §§ 1, 2) 71, L. §§ 26 (jfr. §§ 1, 2), 27.

I Danmark är icke blott hvarje landskommuns fattigstyrelse
skyldig att bereda hvar och en, som inom kommunen på
tillåt-ligt sätt skaffar sig uppehälle, men som blifvit husvill, bostad
mot betalning, utan det är äfven stadgad skyldighet för hvarje
kommun att lämna nödig fattighjälp åt en hvar, som under
vistelsen därinom befinnes i behof af understöd.
Vistelseortskommunen måste nu för att bibehålla sin rätt till ersättning af
«forsörgelses »-kommunen ofördröj ligen göra anmälan till denna
kommun med yrkande om ersättning och senast inom sex

1 Norsk Retstidende 1879, 183, 1881, 438.

2 Dahl, 282.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:05:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/retsency/5/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free