- Project Runeberg -  Nordisk Retsencyklopædi / 5. Den nordiska förvaltningsrätten av Hugo Blomberg /
262

(1878-1899)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2Ö2

§ 54- Religionsvård.

eller folkkyrkan oförhindrade att öfvergå till annat trossamfund.
I Sverige och Norge skola de dock dessförinnan hafva uppnått
viss ålder, i Sverige 18 och i Norge 19 år, hvarjämte öfvergång
i Sverige är tillåten endast till kristna samfund, sv. K. F. 31 okt.
1873 § 3, D. G. § 76.

I Sverige och Norge skola de af dissenters bildade
trossamfund, för att kunna af staten erkännas, stå under ledning af en
församlingsföreståndare, som staten kunnat i denna egenskap
godkänna och hvilken det åligger att utföra vissa värf i
administrationens tjänst. I Sverige kunna dessa trossamfund ej utan
konungens tillstånd förvärfva och besitta fast egendom och få ej
häller utan konungens medgifvande till sina skolor eller andra
uppfostringsanstalter, då i dessa undervisning i religion meddelas,
lämna tillträde för barn under femton år tillhörande svenska
kyrkan, sv. K. F. 31 okt. 1873 §§ 1—3, 10—12, 17, 18, n. L.
16 juli 1845 §§ i—4, 15. I Danmark kunna äfven främmande
trossamfund genom konungens beslut vinna offentligt erkännande
och vid dettas meddelande kunna också vilkoren därför
fastställas, D. G. § 77, L. 13 april 1851, Andg. 2 nov. 1865.
Emellertid ha ännu icke några allmänna lagbestämmelser, som ordna
dylika trossamfunds förhållanden, i Danmark gifvits, ehuru
grundlagen hänvisar till sådan lagstiftning, D. G. § 78Med hänsyn
till bidragsskyldigheten till stats- eller folkkyrkan och dess
prästerskap är dissenters ställning minst fördelaktig i. Sverige, enär
de där måste erlägga alla afgifter och bidrag till kyrkan, som ej
hänföras till ministeriella förrättningar, för hvilka de ej anlitat
kyrkans prästerskap. I Norge och Danmark åter skola
dissenters visserligen utgöra tionden, men i Norge äro medlemmar af
erkända dissentersamfund befriade från hvarje personligt bidrag
till statskyrkan och dess tjänstemän och i Danmark gäller detta
om alla dissenters, ehuru de, som ej tillhöra erkändt trossamfund,
i stället skola erlägga dessa personliga afgifter till skolväsendet,
sv. K. F. 31 okt. 1873 § 13, n. L. 16 juli 1845 § 3, L. o.
Landkom. Skattev. 15 april 1882 § 23, L. o. Bykom. Skattev.
s. d. § 20, D. G. § 77.

I spetsen för de ämbetsmän, åt hvilka den ifrån staten
utgående förvaltningen af religionsväsendet i de skilda orterna an-

1 Matzen, Religionsvæsenet, 118 o. ff.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:05:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/retsency/5/0284.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free