- Project Runeberg -  Nordisk Retsencyklopædi / 5. Den nordiska förvaltningsrätten av Hugo Blomberg /
401

(1878-1899)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

§ 89- Arméns beståndsdelar och krigsfolkets anskaffande. 4OI

intill viss ålder — i flera fall 31 år, jfr. K. Stad. om värfning
7 april 1802, K. K. 1 april 1887, Arméförv. K. 21 juli 1885
och 16 mars 1886. De värfvade trupperna äro dels afsedda för
garnisonstjänst dels för specialvapen och för trängen, hvilka
kräfva mera omfattande öfning och längre öfningstid; de äro
också med undantag af Värmlands fältjägarekår förlagda till
ständig tjänstgöring i fästningar och garnisonsorter. De värfvade
trupperna aflönas och underhållas omedelbart af statskassan.

c) Extra roteringsmanskap skall enligt beslut vid 1810
års riksdag uppsättas och beklädas efter samma grundsatser, som
gälla för den ordinarie roteringen, af den s. k. privilegierade
jorden med endast några få undantag, d. v. s. af hemman, som
åtnjuta frihet från ordinarie rotering. Detta manskap uppsättes
emellertid endast under krigstid och skyldigheten kan få
utbytas mot anskaffande af artilleri- och trosshästar för krigets
behof1.

d) Det värnepliktiga manskapet eller beväringen, som
utgör den svenska arméns egentliga reservtrupper, bildar också
hufvudmassan af landets försvarsstyrka. Införandet af allmän
beväringsplikt beslöts vid 1812 års riksdag och påbjöds genom
K. K. 27 okt. 18122. Gennom efterföljande laga bestämmelser,
särskildt K. K. 13 febr. 1849, 13 nov 1860 och 1 nov 1872
samt K. F. 9 febr. 1861, blef denna allmänna beväringplikt
närmare bestämd och i flera afseenden utvidgad. Men först
genom beslut vid 1885 års riksdag möjliggjordes att för
framtiden kunna räkna de värnepliktige såsom en verkligen ordnad
och i någon väsentligare mån öfvad beståndsdel af Sveriges
försvarskrafter. Den nu gällande hufvudlagen är Värnepliktslag
5 juni 1885, till hvilken sluter sig K. F. ang. inskrifning och
redovisning af värnepliktige samt deras tjänstgöring m. m. 6
dec. 1886, jfr. K. K. 11 nov. 1887. Dessa lagar hafva numera
tillämplighet för hela riket, med vissa olikheter i afseende å
tiden och sättet för värnepliktens fullgörande med hänsyn till

Kom. Bet.) 36—41, 52 -56, 60—62, 107—114, 300—302, Fredenberg,
Anteckningar rörande det svenska indelta infanteriets uppkomst och utveckling från
äldsta tider, Stkhm. 1882.

1 Linde, Finansrätt 450—-52.

2 Törnstrand, Beväringsinrättningens införande i Sverige, Örebro 1875.
Nordisk Retsencyklopædi, V.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:05:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/retsency/5/0423.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free