Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
460
§ I04- Grundskatt.
undervisningar eller gamla handlingar, som för hvarje landsort
uppgifva räntornas slag och mått för hvarje hemman samt
ränte-persedlarnes penningvärde å 1600 talet (kronovärdiet).1
Numera stannar man emellertid icke vid räntans bestämmande enligt
undervisningens och skattläggningsmetodens föreskrifter. Ty den
därefter åsatta räntan skall förvandlas till de hufvudräntepersedlar,
till hvilka genom den s. k. ränteförenklingen den ursprungliga
mängden af persedlar, i hvilka räntorna utgingo, för skilda delar
af landet reducerats. De gamla persedlar, som ej till dessa
hufvudpersedlar förvandlades, omsättas till penningar efter medium
af markegångsprisen för åren 1834—53 och sammanläggas med
de i den gamla räntan ingående penningar. Vid reduktion af
en gammal persedel till bestämd hufvudräntepersedel skall ock
nämda 2oåriga medelmarkegångspris tillämpas. Den sålunda
genomförda ränteförenklingen har sedermera gjorts fullständig
genom persedelräntans omsättande till ett fixt penningvärde, jfr.
sid. 462, K. K. ii maj 1855, Kam. K. K. 1 juni 1855, K. F.
23 juli 1869.
Då räntesättning numera förekommer, så skall denna grunda
sig på noggrann undersökning af den ifrågavarande jordegendomens
af kastningsförmåga. Den härför nödiga skattläggningen sker på
föranstaltande af konungens befallningshafvande genom
kronofogde, häradsskrifvare, landtmätare och två nämdemän och skall
omfatta egornas mätning och värdering samt bestämmande af
ränta och mantal, hvilket senare är det efter räntans belopp
bestämda uttrycket för jordbrukslägenhetens förmåga att utgöra
vissa skatter och besvär. Mantalet bestämmes vanligen efter ett
visst belopp af räntans dalertal, så att ett mantal beräknas för
hvarje 40, 30 eller 25 dalers ränta. I en eller annan landsort
beräknas dock mantalet efter åkerns och ängens storlek till
öresland, spanland eller tunnland.
Sådan skattläggning förekommer dock icke ofta, utan räntan
förblifver enligt regeln sådan, som den af gammalt bestämts.
Någon förhöjning af den sålunda åsatta räntan får icke
ifrågakomma med afseende å skatte- och frälsejord, så vida ej nya
förmåner tillfallit hemmanet, som ej kunde beräknas vid förra
skattläggningen; för nyodlingar får aldrig räntan förhöjas.2
’Falkman, Orternas Undervisningar, Sthm. 1860.
2 Rabenius, III, 121—25, 130—32.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
